Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det Rymanska fattighuset upprättades 1732 för 20 fattiga å en därtill
inköpt egendom vid hörnet af Kaptens- och Grefgatorna. Genom förlikning,
efter en lång rättegång, som afsåg att afgöra, huruvida en stiftelse, bestämd
att förvaltas oberoende af stadens myndigheter, kunde ställas under styrelse af
församlingens fattighusdirektion, sammanslogs 1767 det Rymanska
ålderdomshemmet med ett af församlingen upprättadt fattighus, hvilket låg »wägg
i wägg» med delta. Råda inrättningarna hafva för länge sedan försvunnit
från det ställe, där de utöfvade sin verksamhet.
Det Soopska fattighuset inrättades 1734 vid den nuvarande Stallgatan,
bakom den till ministerhotell upplåtna egendomen på Blasieholmcn. Under
många år slodo att läsa öfver ingången till ett litet stenhus följande ord:
»Fattighus. Inrättat af Riks-Rådinnan Grefvinnan Anna Maria Soop. 1734.»
Anstalten, som var afsedd för 12 personer, är nu förlagd till söder inom en
egendom vid Skånegatan. Efter våra begrepp om en fattighusinrättning kan
det därstädes anordnade hemmet för några fattiga kvinnor icke längre kallas
fattighus. De nu intagna erhålla fri bostad med värme samt 6 kr. i månaden.
För den, som ur fattigvårdssynpunkt bedömer församlingarnas tillvägagå- <
ende, förefaller det oförklarligt, att man lät det komma därhän, alt K. Maj:t
slutligen måste förständiga konsistorium att genom »liänliga föreställningar lor-’
må församlingarna att hvar för sig underhålla det antal fattiga, som
propor-tionaliter blifvit dem lilldeladt». På konsistorii anmodan hade visserligen
församlingarna långt dessförinnan utsett deputerade för att gemensamt
öfver-lägga; men bristen på samförstånd och enighet, svårigheten att bestämma sig
för något af de många föreslagna försörjningssätten, farhågan för betydande
nya utgifter, men äfven på ett eller annat håll saknaden af verkligt intresse
för frågans lösning, torde ha varit de liufvudsakliga orsakerna lill
dröjsmålen. De protokoll,1 som ännu iinnas kvar öfver utlysta sammanträden
inom Storkyrkoförsamlingen, där gång på gång ett så ringa antal
personer infann sig, att ingen öfverläggning än mindre något beslut kunde
ifrå-gakomma, äro i alla afseenden mycket betecknande.
Ett sista försök att förmå denna församling alt skrida till handling
gjorde den k. kommissionen i slutet af 1748, då den uppkallade inför sig
två aktade borgare, som voro ledamöter af kyrkorådet, för att spörja dem
om skälet för församlingens dröjsmål »med den långt för delta anbefalle
och redan af åtskilliga församlingar wärkstälte fattighusinrältningen». — Den
af de två handelsmännen, som förde kyrkorådets talan, framhöll att intet
kunde beslutas, så länge tyska församlingen vägrade bidraga till den
föreslagna inrättningen. — Kommissionens ordförande ansåg, att församlingen
i hvarje fall bort börja med insamlingen för det åsyftade ändamålet.
Handelsmannen svarade, att denna insamling icke kunnat företagas, enär
1 Extract af Kyrkio Rådets Protokoll, hållit uti St. Nicolai Stora Sncristija och Hög
chor, dels uti Kyrkio Rådets enskijlte dels och Församlingens närwaro fölljande dagar oeli
åhr. — Omfattar protokoll från den 17 mars 1734 till och med den 12 mars 1738; öfriga
saknas. — I riksarkivet. Politi- och brandkommissionens handlingar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
