Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett nytt skyddshem åt dem. Åtskilliga församlingsbor föreslogo då att
för-lägga fattighuset till Sabbatsberg, i en därstädes befintlig byggnad vid sidan
af Storkyrkans bus, och framhöllo såsom skäl för denna förflyttning, att dit
kunde sedermera öfriga stadens fattighus öfverflyttas för att ställas under
en gemensam ledning och förvaltning1 — ett förslag, som först långt
senare skulle vinna anslutning. År 1759 utbröt en stor eldsvåda på Söder, och
därvid nedbrunno, förutom 300 boningshus, Maria församlings kyrka och
fattighus. Genom elden blefvo 108 »fattiga, bräcklige och sjuka husvilla ocli
fingo ligga under bar himmel på kyrkogården»2.
Andra svårigheter yppade sig under de första åren af fattighusens
organisation. I brist på medel måste exempelvis Kungsholms församling,
den fattigaste af dåvarande församlingar, icke blott hos K. Maj:t anhålla
om nedsättning af densamma tilldelade fattiga från 24 till 12, utan äfven
under många år uppskjuta byggandet af särskildt fattighus. Detta kom
slutligen till stånd, tack vare en rörande offervillighet hos en af
församlingens äldre understödstagare. »Enkan Anna Forssman tillföll 1761 ett
oförmodat arf efter hännes afledne systerson, Silkesväfvaren Eric Ros, af
69,036 D:r Kmt, hvilket hon till fattighuset afstod, med önskan att icke desto
mindre framgent, och till sin dödsdag, derstädes få förblifva och njuta
underhåll. För denna summa uppbyggdes 1762 det fattighus, der hon sedan
lefde och underhölls ibland de öfriga fattige-hjonen, till den 14 Junii 1784,
då hon i dess 87:de år afled».8
Lyckligtvis, sedan fattigvårdsinrättningarna väl kommit i gång, vaknade
för dem allt mer intresset hos allmänheten. Större eller mindre
donationer tillföllo fattighusen och betryggade deras verksamhet. Af största
betydelse för dylika allmänna anstalter är dock det frivilliga och personliga
arbetet, som för dem offras. Ett sådant arbete hade man sökt framkalla,
då man i en och annan församling uppmanade »hederliga och mera
förmögna Borgarehustrur i Församlingen att åtaga sig alt wara
Honorarie-Föreslånderska wid Fattighuset och öfwerwaka de fattigas skötsel jemte den
inwärtes Oeconomien». Inom Jakobs och Johannes församlingar utsågs
härtill 1751 bagareåldermannen Peter Bromans maka. I det bref, som
fattighusdirektionen med anledning häraf skref till henne, framhålles bland
annat en förestånderskas uppgift. »Till undex-dånigst följe af H:s Kongl.
M:ts yttrade Nådiga wilja, hafwa Directeurerne af St. Jacobi ochJohannis
Föx^samlingars fattighus, wänligen welat anmoda Madame, det behagade
Madame ett honorarie Förestånderskap wid Fattighuset på behagelig tid
sig benäget åtaga, samt enär och så ofta lägligit wara kan, hedra
Fattighuset med dess besök, och då tilse, så wäl huru wida med the Fattigas
skiöt-sel ordenteligen tilgår, som och att the Fattige så länge hälsa och krafter
1 Skrifvclse till K. Maj:t den 29 april 1754, i hvilken åtskilliga församlingsbor
öfver-klaga beslutet att åter uppföra fattighuset vid Röda Bodarna. I riksarkivet. Stockholms
stads acta. Fattigvård.
* Skrifvclse till K. Maj:t den 19 juli 1759. I riksarkivet. Stockholms stads acta.
Fattigvård.
3 J. Elers, Stockholm. D. 4, Sthlm 1801, s. 359 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
