Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
böckerne från Arbetshuset, bevitnade arbetsdrift. AnträlTas Föräldrar, som
äga flera Barn än de sjelfva förmå hålla i Skola, så användes därtill så
mycket som tillgångarne i Fallig-Cassan kan tillåta. 1 stället för
Penninge-Allmosor, hvilka altid sparsamt böra utdelas, gifves på längre eller kortare
tid dem, hvilkas hushållsagtighet med skäl misstänkes, anvisningar till fri
förtäring af den Rumphortska Soppan under de månader, då den är att
tillgå. När framdeles elt visst förråd af ved kan anskaffas och på
bcqväm-liga ställen hållas de Fattiga tillhanda, så blir sådant äfven mera välgörande
för de Fattige, än en i värde däremot svarande utdelning i penningar».
Af föregående öfversikt framgår, alt mot slutet af det aderlonde
århundradet fanns i Stockholm elt icke obetydligt antal barmhärtighetsinrättningar.
Samlade under en gemensam ledning hade de säkerligen kunnat gagna
liuf-vudstaden och de fattiga i vida högre grad än nu blef fallet. Den offentliga
fattigvården, som sedan konung Gustafs lid hade varit anförtrodd ål en
stadens myndighet, var numera öfverlämnad hufvudsakligen åt de skilda
församlingarnas omsorg. Därmed blef fattigvårdsförvaltningen splittrad och
urstånd alt kraftigare ingripa lill afhjälpande af nöd och elände.
/ Fattigvårdens decentralisering framkallade tyvärr en separatistisk
sträf-van inom försörjningsväsendet, hvilken söndrade församlingarna
sinsemellan och gjorde dem till ensidiga beskyddare af församlingsvis
sammanställda grupper af behöfvande. Hvarje församling ansåg sig ha uppfyllt sin
försörjningsplikt, dä den hade sörjt för »sina» fattiga.
I brist af samhörighetskänsla uppstodo sålunda esomoftast slitningar
mellan de skilda inrättningarna vid pröfning af tvänne församlingars
för-sörjningsskyldighet mot fattiga, som flyttat från en stadsdel till en annan.
Och det saknas icke bevis på, alt nödställda lingo med sin anhållan om
hjälp cirkulera från församling lill församling, ända till dess atl döden
befriade fattigvården från dem. Visserligen tillkom det öfverståthållaren att
vaka däröfver, att stadens alla fattiga erhöllo nödtorftigt underhåll; men icke
ens han lyckades alltid förmå faltighusdirektionerna atl mottaga de af
honom till inrättningarna rekommenderade personerna. I dylika fall anfördes
såsom orsak för vägran, än att den nödställde icke hörde till församlingen,
än alt de sjuka icke kunde i inrättningen erhålla lämplig skötsel, än att
fattighuset icke hade plats för liera underhållstagare o. s. v. Om
öfverståthållaren under sådana förhållanden ofta nog fick åtnöja sig med dessa eller
andra skäl, blef de olyckligas belägenhet härigenom endast än mer
beklagansvärd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
