Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sedan militärförsörjningen blifvit flyttad, använde nämnden lokalerna vid
Östgötagatan till andra ändamål, märkvärdigt nog äfven till härbergerande
af försörjnings- och arbetshjon. — Numera är denna egendom afsedd att
bereda skydd åt husvilla, hvarför samtliga lokaler inom densamma upplåtits
till nattasyl för kvinnor.
Efter försörjningshusens centralisering upptog nämnden ånyo frågan om
en sammanslagning af de norra fattighusen. Härtill lämpade sig särdeles väl
den stora Sabbatsbergstomten, dit sedan gammalt Storkyrkoförsamlingens
fattighus varit förlagdt. Denna öfverflyttning hade stadsnämnden i princip
bestämt vid behandling af frågan om försörjningsinrättningarnas
omorganisation. Förutom att de gamla fattighusen icke numera lämnade
tillräckligt utrymme åt det allt större antal fattiga, som behöfde skydd och vård,
motsvarade de flesta af dem icke längre de fordringar, man ur hygienisk
synpunkt måste ställa på byggnader upplåtna till hysande af ålderstigna
och sjukliga personer. Enligt yttranden till stadsnämndens protokoll vid
skilda tillfällen ansågs Ladugårdslands församlings fattighus vara »en af de
minst ändamålsenliga inrättningar i Stockholm » och fattighuset i Adolf
Fredriks församling »böra utdömas och utrymmas såsom för sitt ändamål
alldeles olämpligt» samt Klara församlings fattighus »rymma osunda och
dåliga fattiglokaler bestående af många till större delen små och låga rum
utan särskilda ingångar och de anordningar i öfrigt, som motsvara tidens
fordringar på en väl ordnad fattigvårdsinrättning».
För att genomföra centraliseringen af fattighusen erfordrades många och
långa underhandlingar med församlingarna. Man hade vant sig vid sina
gamla fattighus, blifvit fästad vid sina kära understödstagare, funnit kanske ett
visst behag att ha dem i sin närhet — och Sabbatsberg låg så långt bort,
nästan på landet. Med dessa känsloskäl blandade sig farhågan att efter
förflyttningen af underhållstagarne till annan plats kunde allmänna fattigvården
komma att göra anspråk på besittningsrätten af de äldre
fattighusbyggnaderna och, hvem vet, på förvaltningen af de till de fattiga donerade
kapitalen. På annat sätt låter sig icke förklara det sega motstånd, som
stadsnämndens förslag mötte. Men fast besluten att genomföra sina planer tog
nämnden ett första steg på den utstakade vägen genom att förbjuda
fattigvårdsstyrelserna att längre använda de utrymda försörjningshusen eller att
inom fattighusen mottaga ett större antal behöfvande än som ursprungligen
varit bestämdt. Därjämte beslöt nämnden, att de å vissa fattighus
inrättade s. k. sjukrummen icke finge upplåtas för vårdande af utomhus boende
fattiga sjuka, »utan borde dessa sjuka, då utrymme å sjukhus icke kunde
erhållas eller då de icke lämpligen kunde i egna hem vårdas, hänvisas till
Norra Försörjningsinrättningen för erhållande af den omvårdnad deras
belägenhet påkallar».
Af de norra församlingarna var det Klara, som först samtyckte att
förflytta sitt fattighus till Sabbatsberg, i hvilken anledning det beslöts, att för
denna församlings fattighushjon ett vid sidan af Storkyrkoförsamlingens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
