Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lig kontroll. Legostadgans bestämmelser angående särskild rätt för den, som
upptager fattigt fader- och moderlöst barn eller barn af fattiga föräldrar,
kunna nämligen icke, mot fattigvårdslagens bestämda stadgande om
måls-mansrättens upphörande, anses för här omnämnda fall tillämpliga.
Afgörande för bestämmande af hemortsrätten eller hvilken kommun i
sista hand är betalningsskyldig för meddelad fattigvård, är
mantalsskrif-ningen, enär svensk medborgare är förklarad äga hemortsrätt i det
faltig-vårdssainhälle, hvarcst han senast blifvit eller bort blifva mantalsskrifven.
Den förutvarande hemortsrätten bihehålles likväl i några fall, som angifvas
i § 25, därigenom att en person inom viss tid före eller efter inflyttningen
till annan kommun erhåller understöd. Men härvid uppstår utan tvifvel
en orättvis fördelning af fattigvården, i det alt mindre kommuner, hvilka
lätt lära känna de inflyttade, kunna undandraga sig fattigvårdskostnad
genom att i tid lämna understöd åt personer, som till arbete befinnas
oförmögna, medan fattigvårdsmyndigheter i större kommuner ofta först efter den
lagstadgade tidens utgång lära känna dylika nyinflyttade. En brist i dessa
stadganden är äfven, att någon viss tids uppehåll inom en kommun icke
blifvit bestämd för vinnande af hemortsrätt därstädes, hvarför möjlighet
äfven förefinnes, att en person kan efter en vistelse af några få dagar vinna
hemortsrätt inom kommunen och falla densamma till last för hela sin
återstående lifslid.
Till fattigvårdslagens viktigare bestämmelser höra ytterligare de, som
af-handla fattigvårdssamhällets rätt geni emot försumliga familjeförsörjare, men
de få fall, i hvilka den lagstadgade proceduren kunnat tillämpas, tyda på
densammas ringa effektivitet ; och gent emot de personer, som belinna sig utom
kommunens eller länets eget område, står samhället nästan rättslöst.
Såsom en oegentlighet i fatligvårdslagen bör äfven framhållas, alt en
enligt § 1 till understöd berättigad person skall, för den händelse
fattigvårdssty-relse vägrar understöd, på sätt § 45 föreskrifver, hänvända sig till
vederbörande högsta kommunalmyndighet för vinnande af rättelse, och alt mot
denna myndighets heslut besvär icke får anföras i annat fall, än att
klaganden tilltror sig kunna visa, att beslutet icke i laga ordning tillkommit.
En utförligare granskning af 1871 års falligvårdsförordning skulle för
mycket inkräkta på utrymmet i denna öfversikt. Bevisligen måste
förändringar i den nu gällande fatligvårdslagen företagas. Eör sin del har
riksdagen icke underlåtit att härom hos K. Maj:t göra underdånig framställning.
Den framhöll 1899 nödvändigheten af ändringar och förklaringar till § 1
samt skärpta och mera effektiva bestämmelser i § 35. Och senast 1905 har
den hemställt, att förslag måtte utarbetas dels till ändrade bestämmelser
beträffande hemortsrätt i fråga om fattigvård och rörande förhållanden, som
därmed äga sammanhang, hvilka bestämmelser böra upptaga strängare
villkor än de nuvarande för förvärfvande af hemortsrätt och vara ägnade alt
så vidt möjligt inskränka och förenkla tvisterna mellan kommunerna
angående ersättning för beviljad fattigvård, och dels till föreskrifter i syfte
att utsträcka fattigvårdssamhälles rätt i vissa fall till kostnadsersättning af
staten äfven för beviljad fattigvård åt sinnesslöa personer och fallandesjuka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
