Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
understöden utdelas efter hufvudsakligen samma grunder*. —
Förberedande undersökningar om den hjälpsökandes behof och nödig tillsyn öfver
un-derstödstagarna ledo af sådana brister, »att det utan deras afhjälpande icke
är möjligt, att fattigvården i Stockholm kan arbeta på tillfredsställande sätt».
Revisorerna höllo före, att för aflägsnande af de anmärkta
missförhållandena det vore gagneligt, alt i spetsen för fattigvårdsväsendet i
hufvudstaden ställdes en aflönad chef, »hvilken kunde uteslutande ägna sig åt
ledningen af och kontrollen öfver fattigvården inom de olika distrikten».
Därjämte borde verkställande direktörerna inom fattigvårdsstyrelserna på grund
af denna sin befattning hafva säte och stämma i faltigvårdsnämnden.
En för frågans vidare behandling tillsatt kommitté bestyrkte de af
revisorerna uttalade åsikterna. I sitt 1897 afgifna utlåtande1 säga kommitterade:
»Möjligheten för uppkomsten af påpekade missförhållanden är gifven genom
den själfständiga ställning i fråga om beviljande af understöd, som är
lämnad de särskilda församlingarnas faltigvårdsstyrelser». Ehuru kommitterade
voro öfverlygade, att rättigheten alt bevilja fattigvård allt mera borde samlas
i en centralmyndighets hand, ansågo de likväl icke »att medverkan därvid
af falligvårdsstyrelser inom församlingarna för närvarande kan undvaras».
De inskränkte sig därför »att föreslå endast en gränsreglering mellan
centralmyndighetens och församlingarnas faltigvårdsstyrelsers
befogenhetsom-råden». De hufvudsakliga förändringar, som denna reglering skulle
medföra, voro: Rättigheten att remittera till kommunens fattighus borde, då
dessa underbålles uteslutande af kommunen, från distriktslyrelserna
öfver-flytlas till faltigvårdsnämnden; i afseende på beviljande af fattigvård borde
styrelsernas befogenhet inskränkas, då det gällde penningeunderstöd, lill rätt
alt framställa förslag lill den centrala myndigheten; däremot skulle del
tillsvidare tillkomma styrelserna att bevilja understöd i form af matportioner,
ved och klädespersedlar.
Kommitterade funno skäligt föreslå en minskning af antalet ledamöter
i fattigvårdsnämnden från 1(5 till 12 och yttrade härom: »Det nuvarande
stora antalet måste verka tyngande på institutionens arbete och splittra
intresset hos medlemmarne». I öfrigt skulle den omedelbara befattningen med
beviljande af fattigvård icke i allmänhet utöfvas af nämnden, »utan af en
eller flera delegationer». Erforderliga anordningar därutinnan borde
nämnden själf besluta. Såsom naturligt skulle dock i främsta rummet framgången
af fattigvårdens verksamhet blifva beroende däraf, »atl den primära
undersökningen af de hjälpsökandes behof och personliga förhållanden sker med
omsorg och af personer, som för sådant uppdrag äga nödiga förutsättningar».
Kommitterade ville, så vidt möjligt, behålla rotemännen i fattigvårdens tjänst,
men under förutsättning, »att fattigvårdsnämnden sättes i tillfälle att öfver
deras arbete öfva betydligt skärpt kontroll och starkare ledning». Denna
kontroll borde tillhöra en tillkommande innehafvare af en ny, aflönad
befattning inom fattigvården. »Med staden har arbetet för dess fattigvård
vuxit ut i den grad, att man icke längre kan förutsätta, att någon medlem
1 Särskilde kommitterades betänkande och förslag angäcnde fattigvårdens organisation
i vissa delar med tillhörande handlingar, afgifvet den 30 sept. 1897.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
