Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
voro rummen mycket orenliga och alla fönstren, utom ett, tillspikade.
Fångarnas utseende förrådde vanvård och hård behandling. Två rum voro
af-sedda för dömde till vatten- och brödstraff. I elt af rummen voro
inspärrade 2 personer. De föreföllo nästan uthungrade, ty till sitt uppehälle
erhöllo de endast för 6 styfver bröd om dagen, och detta såldes till dom af
en sniken vaktbetjäning. Fångarna tillätos icke alt någon tid på dagen lämna
de osunda lokalerna. —- I Smedjegården voro rummen förlagda åt en gård,
omgifven af ett högt plank. I ett af rummen, som var försedt med endast
två britsar, vistades 3 män, af hvilka en var helastad med kedjor. På andra
sidan om gården låg ett logemcntshus för kvinnor. 1 en lokal arbetade f>
kvinnliga fångar, dock var ingen af dem smidd i järn. 1 kyrkan fanns en
sofplats, som begagnades af lifdömda fångar intill dess de skulle afrältas.
Två dagar före afrättningen befriades de från sina bojor. — Rasp- och
Spinnhuset på Långholmen hyste 180 personer, män, kvinnor och barn.
Kvinnornas logement voro snygga, men männens smutsiga och slinkande. Yngre
och äldre vistades tillsammans natt och dag. Kort sagdt, vid besöket i
Korrektionshuset tydde såväl vaktbetjäningens uppträdande som fångarnas
utseende på, att straffanstalten saknade god skötsel och tillsyn.
Ett grundfel vidlät dessutom hufvudstadens straffanstalter, de lydde
under liera, myndigheter. I dessa anstalter, med undantag af Smedjegården, där
brottslingar i allmänhet inspärrades efter laga dom och ransakning, hölls en
mängd lagöfverträdare i fängsligt förvar af poliskammaren, justitiekollegium,
politikollegium och kommerskollegium. Däraf kom del sig, all i samma
fängelserum ofta kunde förvaras den itererade brottslingen och den ostraffade
bettlaren —- alldeles som i rikets öfriga fängelser. Men det hände också,
såsom handlingar i Rådhuset bevisa, att en flock bettlare insattes i
Rådhushäktet den ena dagen och utsläpptes dagen därpå utan att ens ha blifvit
»examinerad». I Stadshushäktet åler kunde tiggare och lösdrifvare hållas
inspärrade en ansenlig tid, förr än de ransakades eller erhöllo sitt straff.
Politikollegium, som under århundraden var stadens fattigvårdsstyrelse,
hade helt naturligt att omhändertaga det stora flertalet af tiggare och
lösdrifvare, förnämligast alla, som icke förut varit straffade för brott. I
otaliga fall sökte kollegium att befria staden från anträffade bettlare genom
att förvisa dem till deras hemorter. Därest kollegium ansåg sig böra lämna
hjälp utöfver ett tillfälligt understöd, öfversändes vanartiga barn lill
Barnhuset, åldringar och sjuklingar härbergerades i Danviks hospital, ostraffade
arbetsföra män och kvinnor rekommenderades till induslriidkare, som kunde
vara A’illiga att använda deras arbetskraft. Slutligen, äfven då laga
bestraffning uppenbarligen var påkallad, nöjde sig kollegium merendels med att
till de anhållna framställa upprepade varningar och hotelser om
bestraffningar och sände endast de oförbätterliga lagöfverträdarne till stadens
fängelser eller till Tukthuset och Spinnhuset, då dessa kommit till stånd.
Såsom redan är sagdt, sammanslogs i slutet af 1700-talet Tukthuset
med Rasp- och Spinnhuset. Sedan direktionen öfver allmänna fattigvården
1807 börjat sin verksamhet, öfvertog den i juni 1808 ledningen af
tvängs-arbetsanstalten, då benämnd Korrektionshuset, hvilken ansågs oumbärlig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
