Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gar af skäl, såsom 1870 års kommitté framhöll, att »del är en af gammall
gällande grundsats i svenska fattigvårdslagstiftningen, att sättet för fattigvårdens
ordnande med några få begränsningar öfverlemnas åt kommunerna att sjelfva
bestämma». — I 1839 års kommittéförslag till »Ordning för Stockholms
Stads Fattigvård»1 finnas omnämnda »Frivilliga Arbetshus, med åtföljande
Mat-Inrättningar», där mer eller mindre arbetsföra böra »dels lemnas
tillfälle, att på stället sysselsättas, dels erhålla sådana arbeten, som kunna af
dem i deras bostäder verkställas». Vidare omtalas »Inrättningar», till hvilka
lattiga, som kunna men icke vilja lofligen försörja sig, utan beträdas med
bettlande eller andra förbjudna utvägar till bergning, »måga, efter pröfning
af Öfver-Stålhållare-Embetet för Police-Ärender, försändas, för att genom
tvång hållas till nyttig sysselsättning och derföre åtnjuta nödtorftigt
uppehälle, till dess de antingen, efter visad förbättring, må återställas i frihet,
med recommenderande betyg, eller, såsom oförbätterliga, för att kunna till
någon annorstädes belägen strängare Bevaknings- eller Straff-Anstalt
förflyttas, blifva till Öfver-Ståthållare-Emfaétets vidare förordnande öfverlemnade».
Såsom synnerligen lämpligt för en tvångsarbetsanstalt framhöll kommittén
fängelset på Långholmen, ur hvilket gröfre förbrytare borde flyttas och
inspärras på en från hufvudstaden mera aflägsen ort. — Enligt 1843 års
faltigvårdsstadga, som blef gällande för Stockholm intill 1871, hänvisades
emellertid de fattige, som kunde men icke ville arbeta utan beträddes med
bettlande i hus eller på gator, »hwilket icke bör tillåtas», icke till en
tvångs-arbetsinrättning utan till de frivilliga arbetshusen, där de skulle »för
dagen åtnjuta nödtorftigt uppehälle, emot det att de på stället hållas till
passande arbete och nyttig sysselsättning». Det tillädes dock: »Skulle de fortfara
all med bettlande beswära, äge Faltigwårds-styrelsen att anmäla dem hos
Öfver-Slåtliållare-Embelet lill den behandling, Författningarne föreskrifwa».
— 1 öfverensslämmelse ined de af 1870 års fattigvårdskommillé i dess
förslag till »Förordning angående fattigvården i riket» uttalade åsikter,5
inskränker sig nu gällande fattigvårdslag, som i detta fall är tillämplig äfven
för Stockholms stad, att föreskrifva, att fattigvårdssamhälle bör "låta sig
angeläget wara att bilda arbetsanstalt för dem, som slä under
fattigwårdsstv-relses husbondewälde», samt tillägger: Will fattigwårdssamhälle enskildt för
sig inrätta twångsarbetsanstalt, skall framställning därom göras hos
Konungens befallningshafwande, som till K. Maj:ts pröfning öfverlemnar ärendet
jemte eget yttrande». Emellertid torde hitintills intet fattigvårdssamhälle ha
anordnat en dylik anstalt, enär det ansetts, att staten borde, såsom den
äfven gjort, »bekosta inrättandet, underhållet och förvaltningen af erforderliga
tvångsarbetsanstalter i riket».
1 Körslag till Ordning för Stockholms Stads Fattigvård, afgifvet den 5 juni 1839, s. 213 IT.
- Underdånigt Betänkande, med Förslag till Förordning angående fattigvården i riket
m. m.. afgifvet den 5 December 1870 af dcrtill i Nåder förordnade Komiteradc, s. 32 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
