Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1873 inrättade maskinistbefattningen och i 1896 års stat den 1870
upprättade tjänsten såsom förestånderska för mathållningen.
I betraktande af den vid arbetsinrättningen synnerligen ansträngande
och ansvarsfulla tjänstgöringen borde den vid inrättningen anställda
personalen ha åtnjutit högre allöning än motsvarande tjänsteinnehafvare vid
öfriga fatligvårdsanstaller. Bland den skara af arbetslösa och nödställda,
som med eller mot sin vilja sändes till arbetsanstalten, torde alltid ha funnits
några, som lättja, dryckenskap eller vildsinthet göra till opålitliga och
svår-handterliga, för alt icke säga lifsfarliga individer. Det är under dylika
förhållanden en maktpåliggande uppgift att inom anstalten upprätthålla arbetsllit,
förhindra försök lill rymning och förebygga våldsamma uppträden. De
öfvcr-fall af dylika individer, för hvilka den tjänstgörande personalen och i
synnerhet vaklmästarne varit utsatta, torde tillfyllest bevisa, alt det erfordras
stor vaksamhet och sinnesnärvaro hos den personal, som tjänstgör vid
arbetsinrättningen. I afsikt alt slärka bevakningspersonalens ställning och
anseende beslöt styrelsen 1901 att tilldela vaklmästarne en uniform all
begagna vid tjänstgöring såväl inom som utom inrättningen.
tntill senare års löneregleringar ha lönevillkoren vid
arbetsinrättningen ansetts vara relativt små. Från anstaltens början utgick personalens
allöning med dels vissa naturaförmåner och dels kontanta penningebelopp.
De beviljade naturaförmånerna ha bestått i bostad, ved och ljus. I de
gamla byggnaderna vid Glasbruksgatan voro dock tjänstebostäderna med
några få undantag, såsom sysslomannens stora och präktiga lägenhet,
särdeles trånga och obekväma. Emellertid var det i allmänhet icke de små
bostäderna utan den knappa kontanta lönen, som förmådde tjänsteinnchafvarne
att esomoftast göra framställning om förbättrade lönevillkor.
Enligt stadsnämndens beslut skulle den 1844 anställda personalen
tilldelas i årlig kontant lön: sysslomannen 500 r:dr eller, om styrelsen sä fann
behöfligt, 663 r:dr 32 sk.; förestånderskan för den kvinnliga afdelningen
200 r:dr; förste tillsyningsmännen 233 r:dr och andre tillsyningsmännen
200 r:dr allt banko. Dessa löner befunnos snart vara otillräckliga, och
styrelsen sökte upphjälpa dem medelst årliga tillskott i form af
»gratifikationer», ett länge mycket anlitadt men icke desto mindre högst oegentligl
allöningssystem. 1 själfva verket tillfredsställde det ingen. Hela
personalen från sysslomannen till och med portvakten inlämnade 1848 till
stadsnämnden en ny framställning om löneförbättring, hvilken äfven beviljades.
Därmed upphörde dock icke klagomålen. Styrelsen fann ingen annan
utväg än att fortfarande tilldela än den ena än den andra
tjänsteinnehaf-varen, såsom ersättning för en hel del göromål, extra betalning eller
gratifikationer, af hvilka somliga betraktades såsom tillfälliga men andra åter
behandlades såsom konstanta och slutligen såsom personliga lönetillägg.
Löner för i staten icke upptagna tjänster samt gratifikationer uppgingo ibland
till ansenliga belopp såsom 1895, dä de stego till 5,510 kr. Gratifikationer
utgjorde dock icke de enda löneförbättringar, som tilldelades såsom per-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
