Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från svenska sändebudet i Petersburg olyckligtvis de mest
lugnande försäkringar. Goda råd voro nu dyrbara. Men
konungen visste finna sig; han förfalskade depeschen i rakt
motsatt rigtning, församlade oförtöfvadt rådet och
framlade för detsamma den betänkliga underrättelsen: ”att ett
läger af 20 000 man v.ar sammandraget 17 werst från
Petersburg, kossacker och tartarer kommenderade till gränsen, samt
att han ej kunde svara för hvad kejsarinnan Catarina hade i
sinnet mot Sverge.” De förskräckta rådsherrarne, som
annars sällan rådfrågades, tillstyrkte de kraftigaste åtgärder att
möta våld med våld. Ännu samma dag afgingo uppbrott
8-ordres för de finska trupperna att oförtöfvadt samlas å
mötesplatserna, samt för de svenska, som skulle öfverföras till
Finland, att samlas vid Stockholm; derjemte skulle arméns
flottas såväl svenska, som finska, eskader omedelbart göras
segelfärdig; stora flottan väntade blott på befallning att afsegla
från Carlekrona1).
Generallöjtnant Posse var vid denna tid öfverbefälhafvare
i Finland. Under honom skulle generalmajor C. G.
Armfelt föra befälet öfver de finska trupper, som samlades vid
nedre gränsen, öfverste G. M. Armfelt, gunstlingen, öfver en
kustafdelning, samt öfverste Hastfehr, Sprengportens
efterträdare, öfver trupperna i Savolaks. öfverste Piper var
generalintendent för de finska trupperna. Generallöjtnant Siegroth
utsågs till befälhafvare för de trupper, som skulle öfverföras
från Sverge. Öfverste Ankarsvärd förde befälet öfver
skärgårdsflottans finska eskader, samt öfverste Ehrenbill öfver den
svenska. Befälet öfver flottan anförtroddes ej åt öfveramiralen
• Ehrensvärd, utan åt hertig Carl, samt närmast under honom
åt amiral A. J. Wrangel.
Gustaf ДІ hade nu följaktligen fått förevändning att
sätta sin landmagt, lika väl som sjömagten, på krigsfot. Men
ändamålet med rustningarne var hädanefter omöjligt att dölja.
Fastän få svenska konungar varit i besittning af mindre
mi-litårisk talang, än Gustaf III, anade han dock, att numera
blott den största skyndsamhet kunde gifva honom utsigt till
framgång, samt att öfverraskningen är anfallets förnämsta
’) Bergman Schinkel, I, e. 338—340.
Finlands Krigshistoria.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
