- Project Runeberg -  Anteckningar rörande finska arméens och Finlands krigshistoria. Särskildt med afseende på krigen emellan Sverige och Ryssland 1788-1790 samt 1808-1809 / Del 1 /
367

(1870) [MARC] Author: Julius Mankell
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I början blef hertigen uppretad, ville låta alla
underhandlingar falla, samt, i händelse af behof, återupptaga
fiendt-ligheterna. Men då samtidigt uppskrämmande rykten hrån
Sverge framkommo om konungens farliga företag, att han
ville tillvälla sig enväldet, med dalkarlarne rycka till
Stockholm och bemägtiga sig banken, m. m. d., blef hertigen
tveksam och insåg nödvändigheten att genom ett ytterligare
med-gifvande vinna armén. Om han verkligen någon gång vacklat
i sin trohet mot konungen, skulle det varit i dessa dagar.
Frestelsen var stark. De mest lysande anbud gjordes honom
från flera håll. Han hade nu större delen af rikets
krigs-magt i sina händer samt officerscorpsens förtroende. Bröte
Gustaf III sin konungaförsäkran, kunde hertigen anses hafva
grundade skäl till en uppresning. Säkert är, att han
misstänktes af konungens trognaste anhängare, Mejerfelt, Plåten
m. fl., hvilka beredde sig att göra motstånd. Men hertigen
bestämde sig snart och blef sin konungslige broder trogen.
Emedlertid församlades den 18 Sept. ett krigsråd i Lovisa, i
hvilket med | af samtlige röster blef beslutadt, att ryska
området skulle utrymmas, hvarmed dock dröjdes ännu en
vecka till d. 25, då svenska trupperna återgingo öfver
Kymmene elf vid Abborfors och Hirvenkoski. Brohufvudet vid
Anjala utrymdes den 261).

Man väntade nu allmänt att förslag om stillestånd skulle
komma från ryska sidan. Men något sådant förspordes icke.
I stället blef genom Sprengtportens fordringar och
underhandlingar allt klarare, att kejsarinnan, sedan hon nu vunnit sitt
första mål, ingalunda var benägen för fredliga tänkesätt,
såvida ej frågan blefve om Finlands afskiljande. Omkring den
20 Sept. hade Sprengporten i Käyhkä inom Ruokolaks
socken ett sammanträde med Hastfehr, der sjelfständighetsfrågan
och sammankallandet af en riksdag i S:t Michel afhandlades,
och hvilket Hastfehr, som hela tiden bar kappan på båda
axlarne, anmälde för hertigen. Afven vid Anjalagränsen
underhandlades fortfarande.

Genom allt detta fingo emedlertid arméns officerare ändt-

ligen ögonen öppnade och insågo, i hvilka farliga under-

–––––

’) Rhein, s. 130 o. f.; Bergman-Schinkel, s. 39; Montgommery, s. 377 o. f.

2) Rhein, s. 116.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:14:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mjfinarme/1/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free