Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
noner1). Det var i hög grad sannolikt, att fiendens styrka
var betydligt öfverlägsen. I sjelfva verket räknade de
trupper, som från Helsingfors och Mäntsälä nalkades Tavastehus,
18 bataljoner och 10 sqvadroner, förutom kossacker och
artilleri; Suchtelen uppgifver deras styrka till 9 000 man, men
förmodligen var den betydligt större. Här stodo således minst
2 emot 3, hvilket ej skulle varit någon farlig öfverlägsenhet,
om ej alla sjöar och träsk, som bilda de finska passen, varit
illfrusna. Men som nu förhållandet var, kunde man ej
mycket räkna på terrängens skydd mot öfvermagten, hvilken
sålunda i hela sin vidd kunde göra sig gällande. Led armén
under sådana omständigheter ett nederlag, så var Finland
tillsvidare förloradt, och möjligheten af dess återtagande i
hög grad förminskad. Och äfven om den lyckats afslå
rys-sarnes anfall, så hade derigenom ingalunda kunnat vinnas en
afgörande seger — såsom några förmodade — utan följden
allrahögst bl i fvi t, att ryssarnc för tillfället stannat, för att efter
de väntade betydliga förstärkningarnes ankomst ännu en gång
anfalla den försvagade finska armén, som ej kunde vänta
någon tillökning. Och det slutliga resultatet hade då blifvit
detsamma, nemligen återtåg. Vidare bör man erinra sig, att
det är en väsendtlig skillnad mellan den armé, som frivilligt
och med orubbadt inre sammanhang anträder ett återtåg, samt
den som tvingas dertill, sedan den genom ett nederlag blifvit
skakad i alla sina fogningar. Med den förra kan man ofta
lätteligen återtaga en förlorad landsträcka, hvilket deremot
sällan är fallet med den sednare.
Dessa och andra skäl gjorde Klingspor gällande i
krigsrådet, uti hvilket, utom honom, generallöjtnant Klerker,
gen.-major Aininoff och generaladjutanten Löwenhjelm, arméns
nye generalstabschef, deltogo. Oppositionen mot hans mening
var likväl mycket stark, särdeles från Klerkers och
Löwen-hjelms sida; den förre satte sitt sjuttioåriga hufvud i pant för
en god utgång, om man ville våga en strid; och hans inening
var af så mycket större vigt, som han på sin sida hade
sinnesstämningen inom armén. Löwenhjelm fick nu skäl att
ångra, det han ej emottagit den hemliga instruktion, att handla *)
*) Ant. om Döbeln, I, 8. 222, noten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
