Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tilleri, 6 kanoner, utvecklade de sig äfven i linie och
besvarade finnarnes eld.
Derpå fortgick kanonaden under tvenne timmars tid utan
särdeles verkan, hvarefter Cronstedt, af fruktan att blifva
tagen i flankerna, åter drog sig tillbaka. Ett försök af det
fiendtliga kavalleriet att dervid anfalla hans venstra dygel,
tillbaka8log8, fastän det understöddes af ridande artilleri, af
Karelens dragoner och fjerde jägarebataljonen. Samtidigt
anlände emedlertid första och andra bataljonerne af Savolaks
infanteri, som varit inqvarterade i Nikilänmäki by vid stora
landsvägen, under major Ehrenroths befäl till stridsplatsen
och framryckte på isen i ryssarnes venstra flygel samt till—
bakaträngde deras lätta trupper. Hade savolaksame nu fått
angripa, så skulle ryssarne, som voro underlägsne (1 500 mot
2 000), förmodligen råkat i en svår belägenhet och blifvit
slagne. Men Cronstedt tog sin instruktion, att så mycket
som möjligt undvika strid, allt för mycket efter orden och
befallde trupperna att stanna på de platser de innehade.
Härigenom fingo äfven ryssarne mod att stå qvar. Sedermera
fortsattes kanonaden fastän nästan utom skotthåll, till mörkrets
inbrott, då finnarne, sedan trosskolonnen fått tillräckligt
försprång, afdrogo på vägen till Kuopio1).
Cronstedt förklarar i sin rapport angående striden vid
Léppävirta, ”det han ansett nödvändigt att utsätta sin
konungs trupper, hvilka bordt sparas till ett lyckligare tillfälle,
i en rangerad bätalj, dels för att betaga fienden den tanken
att savolakska brigaden ville undvika affär med den ryska,
dels ock för att tillfredsställa sin trupp, som brann af håg
att mäta sig med den fiendtliga och som visat missnöje
der-öfver att den måste öfvergifva sitt fosterland”. Om man
äfven på det högsta måste gilla de bevekelsegrunder, som
föranledde Cronstedt att vid Léppävirta motsätta sig fienden,
kan man likväl ej undgå att märka den tvekan och
obeslutsamhet, han härvid lade i dagen. Ettdera måste han trott
sig hafva med hela fiendens, minst dubbelt öfverlägsna,
huf-vudstyrka att göra; och då var det onekligen särdeles vådligt
att antaga strid på isen, der terrängens fördelar för båda par- *)
*) Bulletin af den 30 Mars (rapport 1, bilaga 2); Aminoff, s. 14; Holm, s. 8;
Montgommery, s. 22; Burman, II, 8. 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
