Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
penberg från Kronoby öfver Löfbacka, Dunkars och
Lintu-laks framrycka till Jyväskylä o. s. v. Denna plan, som v.
Döbeln uppgjorde den 14, underställde han genast
Adler-creutz’ bepröfvande1).
Hade Adlercreutz segrat vid Oravais, eller Åtminstone
till-bakakastat Kamenskis anfall, då skulle nämnde plan utan
tvifvel varit ganska lämplig och föranledt ganska vigtiga
resultater, om den äfven ej, såsom v. Döbeln trodde, fört till
en seger vid Tavastehus. Ånnu stodo 10 000 finnar och
svenskar mot 12 till 13 000 ryssar, så att skillnaden i krafter ej
var särdeles stor. Kamenski skulle förmodligen sett sig
tvungen att vika tillbaka till Ylistaro och Ilmola, såvida han ej
genom en ny strid vid Lappo försökt öppna den direkta
vägen till Tavastehus. Och finnarne hade då möjligtvis kunnat
taga en mängd ryska foror och sjuke samt befria sina
fångar. Men dervid hade det förmodligen äfven stannat, till
dess de å marsch varande förstärkningarne mfedgifvit ryssarne
att åter öfvergå till offensiven.
Allt detta blef emedlertid omöjligt genom motgången vid
Oravais, hvilken förorsakade de derstädes stridande
truppernas upplösning, tillsvidare åtminstone. Bedan efter slagen
vid Buona och Salmi hade de ständigt växande
trosskolonnerna blifvit beledsagade af skaror med sjuke, trasige,
hungrande och utmattade soldater, hvilka minskade bataljonernas
styrka, utan att derföre vara afförda ur rullorna såsom
otjenst-bare. Deras antal tilltog efter striden vid Oravais i
förskräckande mängd; snart räknade bataljonerna i medeltal knappast
200 stridbare; och dessa qvarhöllos allenast med otrolig möda
under fanorna. Med sådana trupper kunde man naturligtvis
ej utföra en offensiv rörelse, äfven om man antog att det hos
fienden såg föga bättre ut. Missnöje, nedslagenhet och
modlöshet yppade sig öfverallt. Adlercreutz insåg äfven genast,
att hvad som möjligtvis kunnat verkställas några dagar förut,
numera vore outförbart. Och som v. Döbeln straxt derefter
åter lades på sjukbädden, fick saken förfalla. Antydningar
finnas visserligen, att generalmajor Aminoff straxt derefter
skulle föreslagit samma rörelse från Gamla Carleby, som v.
1) Ant. om Döbeln, 8. 84.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
