Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - I. Hans dagböcker huvudkällan för hans liv. — Deras mönster. — Deras subjektiva karaktär. — Barndomsliv och utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 O AUGUST STRINDBERG
han skapat oberoende av alla traditioner och föregångare.
Liksom Goethe ser han klart i sitt eget inre och förstår att
analysera sina egna själstillstånd och de inflytanden, som behärskat
honom i ett visst ögonblick av hans liv. Detta är kanske en
av de sällsyntaste formerna av mänsklig skarpsinnighet. De
flesta människor och även stora intelligenser sakna både öga
och minne för, vad som försiggått i deras egen själ. Men vem
har skarpsinnigare och finare än Goethe utrett de olika faktorer,
ur vilka Werther framgick; alla senare uttolkare hava till hans
framställning endast kunnat förhålla sig kompletterande och
kommenterande. Själv har han träffat hjärtpunkten. Och icke mindre
genial är t. ex. Strindbergs redogörelse för Mäster Olofs skapelse.
Det torde knappast behövas någon närmare påvisning av,
att mönstret för dessa självbekännelser utgöra de tvänne
mästerverk, med vilka den moderna självbiografiska litteraturen inledes:
Rousseaus »Confessions» och Goethes »Dichtung und Wahrheit».
Särskilt med det förra arbetet är likheten i ton och uppfattning
påfallande. Dessa dagböcker äro ju också skrivna, sedan
Strindberg i Schweiz fördjupat sig i Rousseaus skrifter. Strindberg
har, liksom Rousseau, den moderna andens behov av
självbe-spegling, ett till det yttersta drivet, skoningslöst begär att blotta
sitt livs och sin själs intimaste gömslen, och bakom detta finnes
hos båda ett moraliskt patos, ett hopp om mänsklighetens
uppfostran och förbättring. Trots sina lysande egenskaper måste
dessa dagböcker dock begagnas med kritik. Visserligen har
Strindberg själv icke velat förvrida sanningen, men då han är
ytterst subjektiv och dessutom ofta begagnar sitt eget livs
händelser som demonstrationsmaterial för vissa idéer, är det icke
underligt, om han stundom skjuter över målet. I det ögonblick,
då han skrev de första delarna av dessa bekännelser, stod han
just som den oförsonlige kämpen mot det gamla samhället.
Denna stridsuppfattning präglar också dagböckerna.
Under det att de flesta självbiografiska författare gå förbi
sådant, som för dem kunde vara mindre förmånligt, märker man
hos Strindberg ett alldeles motsatt begär. Hans avsikt är att
visa människan sådan hon verkligen är; han blottar därför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>