Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - I. Hans dagböcker huvudkällan för hans liv. — Deras mönster. — Deras subjektiva karaktär. — Barndomsliv och utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 O AUGUST STRINDBERG
olags, rädd att falla, stöta sig, gå i vägen. Han var rädd för
brödernas nävar, pigornas luggar, mormors snubbor, mors ris
och fars rotting.»
Sådan var ouvertyren till Strindbergs liv. Den angiver
grundstämningen för det följande. Fattigdom, bekymmer, hårda
ord, häftiga känsloutbrott, som det vanligen är i ett dylikt hem
med många barn och ringa tillgångar. Det var ett ytterst
känsligt barn, som grät för allt och alltid trånade efter ömhet, utan
att finna den. De flesta barn av en så stegrad känslighet skulle
under dylika förhållanden säkert lätt förhärdats och blivit
vardagsmänniskor. Men barnet hade utom sin stora intelligens
också en annan egenskap, som kanske räddade honom, nämligen
sin starka rättskänsla. Han levde själv i en ständig oro att
begå fel, men han lade också märke till, om någon annan begick
fel mot honom. Han berättar ett par dylika fall, som bränt sig
fast i hans minne och som ge en åskådlig föreställning om
förhållandena i hemmet och även äro typiska för tidens
uppfostringssystem. Den ena gången märkte fadern vid
middagsbordet, att ett par glas druckits ur hans vinbutelj. På hans
fråga, vem som var den skyldige, svarade ingen, men den lille
August med sin livliga fantasi kände sig som träffad av
anklagelsen och rodnade, fast oskyldig. Han tvangs till bekännelse
och fick pisk, och när han återtog bekännelsen mer pisk. Gossen
hade också fått för vana att under sina vandringar till skolan
uppsamla alla de muttrar, som föllo från bondvagnarna, vilka
foro fram och tillbaka på Norrtullsgatan ut och in genom staden.
Han hade slutligen på detta sätt hopbragt en stor låda. En
dag fick fadern se den, men ville ej tro, att han funnit så många
muttrar, utan trodde, att de voro stulna och gav honom stryk.
I samma obehagliga ljus som familjelivet står också skolan
för Strindberg. Värst var det för honom, så länge han gick i
elementarläroverket i Klara — en skola för de rika och förnäma.
Den tid han tillbragte där stod sedan för honom som ett enda
långt minne om latin och rotting. »Det var en lärotid för
helvetet, icke för livet.» Bättre blev det, när han kom till Jakobs
skola, där han sammanträffade med underklassen. Här blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
