Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - VI. Första prosaskrifter. — Röda rummet. — Förhållande till Dickens. — Karaktärsteckningen. — Satiren: naturalistisk sedeskildring, men burleskt karrikerande. — Stilen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 O
AUGUST STRINDBERG
förfallna och försupna individer, som voro gifta till vänster med
varietédamer eller arbeterskor.
Nytt som innehållet var också stilen. Man behöver endast
öppna boken för att på dess första sida finna en skildring som
denna: »Det var en afton i början av maj. Den lilla trädgården
på Mosebacke hade ännu icke blivit öppnad för allmänheten, och
rabatterna voro ej uppgrävda; snödropparna hade arbetat sig
upp genom fjorårets lövsamlingar och höllo just på att sluta
sin korta verksamhet för att lämna plats åt de ömtåligare
saffransblommorna, vilka tagit skydd under ett ofruktsamt
päronträd; syrenerna väntade på sydlig vind för att få gå i blom,
men lindarna bjödo ännu kärleksfilter i sina obrustna knoppar
åt bofinkarne, som börjat bygga sina lavklädda bon mellan
stam och gren; ännu hade ingen mänskofot trampat
sandgångarne sedan sista vinterns snö gått bort, och därför levdes
ett obesvärat liv därinne av både djur och blommor.
Gråsparvarne höllo på att samla upp skräp, som de sedan gömde under
takpannorna på navigationsskolans hus; de drogos om spillror
av rakethylsor från sista höstfyrverkeriet, de plockade halmen
från unga träd, som året förut sluppit ur skolan på Rosendal —
och allting sågo de! De hittade barège-lappar i bersåer och
kunde mellan stickorna på en bänkfot draga fram hårtappar
efter hundar, som icke slagits där sedan Josefinadagen i fjor.
Där var ett liv och ett kiv.»
Denna skildring av våren på Mosebacke har blivit klassisk.
Här finns icke den schablonmässiga utmålningen av vårens
ankomst med idel vackra ord. Allt är sett med egna ögon, skarpt
uppfattat in i minsta detaljer och rent impressionistiskt återgivet.
Denna stil med sina naturvetenskapliga bilder, sin noggranna
redogörelse t. ex. för det material, som gråsparvarna använde
för att bygga bo, betecknar den naturalistiska prosans
genombrott i svensk litteratur.
»Röda Rummet» var den samhällssatir, som tiden väntade
på. Den piskade de goda svenska medborgarna i ansiktet som
en hagelby, men den rensade luften. Naturalismen hade gjort
sin första stora insats.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
