Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - VII. Framgång och försonlig stämning. — Gillets hemlighet. — Gamla Stockholm. — Svenska folket. — Nytt omslag. — Det nya riket. — Herr Bengts hustru. — Lycko-Pers resa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 O AUGUST STRINDBERG
är det nog- att säga: därför att det hade obestridliga svagheter.
I detta skildrar Strindberg symboliskt kvinnans ställning i det
moderna samhället. Han har senare i »Giftas» givit en analys
av, vad han åsyftade med dramat, men säkerligen stod detta
icke så klart för honom, när han skrev det.
Idéen till dramat har han fått ur upplevelser i sitt eget
äktenskap. Margit, en av hans bästa kvinnotyper, erinrar levande
om hans egen hustru, och dramat är skrivet för att giva henne
huvudrollen. I sin självbiografi säger han, att sedan han tagit
itu med verklighet och samtid (således sedan han skrivit »Det
nya riket»), överfölls han av en obegriplig längtan att glömma
dem och dränka sig i en diktad och förgången värld och på
samma gång säga farväl till romantiken. Det är i denna
stämning, som han diktat dramat. Herr Bengt står själv med ena
foten i romantiken, med den andra i verkligheten. Tesen i
stycket är realistisk, men formen historisk och romantisk.
Margit, en fader- och moderlös adelsjungfru, sitter som nunna
i ett kloster. Men hon längtar ut, sedan hon en morgon i skogen
sett riddaren från slottet på andra sidan sjön, där han kom
ridande på en svart hingst och hade en falk på sin
silkesöm-made handske. Hans gula sammetsjacka lyste upp i skogen som
en eld, och när han slog upp sina ögon och såg på henne, då
var det som om solen runnit upp och fåglarna då först börjat
sjunga. Hon längtar så sinnligt våldsamt, att hon begär
förseelser för att bliva piskad; hennes blickar söka gärna en tavla,
som föreställer Kristi hudflängning, vilken pryder klosterrummet;
där finnes en stor knekt med svällande armmuskler, vilken piskar
Kristus. Margit utbryter hädiskt, att hon hellre skulle velat vara
gift med denne bödel, som piskar, så att spikhuvudena rycka
bitar ur köttet, än med frälsaren. Och så kommer riddaren en
vacker dag och öppnar klostrets portar och för bort den blonda
jungfrun.
Andra akten är fylld av idel kärlek och lycka. Det är på
morgonen efter brölloppet. Bordet står dukat med snövit duk,
med rosor och vin, och falkarna sitta vid sidan med sina hättor
på huvudet. Men redan här visar sig ett moln på himmelen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
