Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - IX. Giftas. — Kvinnofrågan i tidens litteratur. — Strindberg och uppkomsten av Giftas. — Företalet och interviews. — De olika berättelserna. — Mottagandet. — Strindbergs uppfattning. — Giftas betydelse. — Åtalet. — Regress i åttiotalslitteraturen. — Yttre svårigheter. — Andra delen av Giftas. — Utopier. — Strindbergs börjande själssjukdom. — Hans äktenskap. — Le plaidoyer d’un fou. — Börjande omslag i hans diktning. — »Han blir ateist»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I O 2
AUGUST STRINDBERG
återhållsamhetens vådor. Den står med rätta såsom
inledningsnovell, ty den innehåller själva den bärande grundtanken i
samlingen. Med Strindbergs självbiografi i handen har man lätt att
här upptäcka minnen ur hans eget ungdomsliv, lätt omstiliserade.
Han säger om huvudpersonen, Teodor Wennerström, då han
fått studentmössan, att han omedvetet kände sig i den ha fått
fribrev som överklass. Han är så inne i att förtälja sina egna
upplevelser, att han bortglömt, att Teodor icke är ett
underklassbarn, som ban själv, utan son till en professor och riddare.
Här och på några andra ställen skymta således Strindbergs egna
drag tydligen igenom skildringen.
Berättelsen innehåller förträffliga enskildheter. Mästerlig är
skildringen av våren och parningstiden i naturen, som kulminerar
med gungscenen mellan Teodor och den unga
trädgårdsmästare-dottern. Utmärkt är också skildringen av konfirmationsläsningen.
Strindberg har tagit alla dessa underklassbarn, alla dessa lärpojkar
på kornet i det ögonblick, då den unge herr Teodor med sin florett
effektfullt gör sitt inträde i kyrksalen; likaledes beskriver han
ypperligt den verkan, som prästens föreläsning över sjätte budet
har på gossarna. »Så länge ban talade om helvetets straff voro
de tämligen lugna, men när han började läsa berättelser ur en
bok om huru ynglingar dött vid tjugofem års ålder med förstörd
ryggmärg såsom Guds barn, då sjönko de ihop på bänkarne och
kände golvet gunga under sig! Slutligen talade han om en historia
om en gosse, som vid tolv års ålder kom på dårhus och vid
fjorton år avled i tron på sin frälsare. Då var det som att se
ett hundra upptvättade lik, gillrade på stänger.» Och så finns
där sexan på Stallmästaregården med sin livfulla skildring av ett
svenskt smörgåsbord och den hurtige löjtnant Gustens ras med
flickorna inne i smårummen.
Upplösningen av berättelsen är däremot orimlig. Att en ung
man vid tjugosju års ålder dör av följderna av ett asketiskt
levnadssätt, sedan han gift sig med en, låt vara något för kraftig tysk
emancipationsdam, låter icke trovärdig och är i varje fall icke typiskt.
Kärlek och spannmål kan räknas till de icke fåtaliga berättelser
i denna samling, som direkt förhärliga äktenskapet. Den skild-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
