Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - August Strindberg - IX. Giftas. — Kvinnofrågan i tidens litteratur. — Strindberg och uppkomsten av Giftas. — Företalet och interviews. — De olika berättelserna. — Mottagandet. — Strindbergs uppfattning. — Giftas betydelse. — Åtalet. — Regress i åttiotalslitteraturen. — Yttre svårigheter. — Andra delen av Giftas. — Utopier. — Strindbergs börjande själssjukdom. — Hans äktenskap. — Le plaidoyer d’un fou. — Börjande omslag i hans diktning. — »Han blir ateist»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AUGUST STRINDBERG
12 1
voro mig onda principer, som måste ner! Onatur!
Missbildningar! Vad skulle jag göra? Och Björnson fick min handske
mot sin hycklande handske, som luktade mysk.»
Säkert är, att »Giftas» utgör ett mycket betydelsefullt arbete
i svensk litteratur. Det gjorde slut på de ändlösa, tomma
emancipationsdiskussionerna och på mycket osunt i kvinnorörelsen.
Det låg något livslystet och levnadsfriskt över dessa berättelser,
trots det didaktiska, som fanns på bottnen, och denna sunda
livsglädje hade nordbon gott av att höra. Man är nästan frestad
att jämföra Giftashistorierna med de glada, av sinnlig livlust och
övermod strålande noveller, med vilka Boccaccio nedslog
medeltidens asketiska munkmoral och inledde renässansens livsglädje.
Strindbergs berättelser äro kargare, ämnena enformigare,
behandlingen ej så rik och omväxlande; »fallet» presenterar sig
stundom för naket och didaktiskt. Det finnes intet av Boccaccios
jublande skratt eller än fint förstående, än försmädliga leende.
Men Strindbergs Giftashistorier hava för den skandinaviska
kulturen en liknande, befriande betydelse.1 Den svenska
kvinnorörelsen leddes därefter genom Laura Marholm och Ellen
Key in i nya spår. Dock gick man på vissa håll till sådana
överdrifter, att en stark reaktion inträdde. I Norge utgöra
Christian Krohgs »Albertine» och Hans Jægers
»Kristiania-Bohèmen» samt »Sy g Kjærlihet» direkta ättlingar av den
Strindbergska naturalismen; och med dessa böcker
kulminerade rörelsen.
»Giftas» avslutades på sensommaren 1884 i Schweiz, och
den utlämnades i bokhandeln i Stockholm i september. Boken
väckte ett oerhört uppseende. Man talade icke om annat. Det
är knappast för mycket sagt, att hela landet var delat i två
partier för och emot »Giftas». Snart började dunkla rykten
1 Säkerligen är det icke utan direkt inflytande från Boccaccios »Decainerone»,
som Giftashistorierna tillkommit. Se Strindbergs yttrande oin sina studier i denna
bok i »Jäsningstiden». Han karaktäriserar den riktigt som »en oppositionsbok
mot medeltidens munkliv» och den »gjorde narr av äktenskapet». Men han
omtolkar gärna Boccaccio efter sina då rådande åsikter. Redan Boccaccio är för
övrigt inställd på att berätta »fall».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
