Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. U. Bååth - II. Biografiska data och utvecklingsgång. — Hans congenialitet med landskapet. — Tidigare författarskap. — Hans arbetssätt. — Hans dikter äro små tavlor. — Olika diktsamlingar. — Tillfällighetsdikter och fosterländska sånger. — Genremålningar och situationsbilder. — Landskapsbilder. — Slättens karaktär. — Episk diktning. — Slutkaraktäristik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
a. u. bååth 192
Till samma serie hör Barnsöl och Synd och skam. I den
förra skildras, huru hetärens faderlösa barn döpes. Gästerna
hängiva sig efter prästens bortgång åt gästabudets fröjder, men
mitt genom deras högljudda glädje:
Det hörs, hur det sakta kvider,
där ljuder en djup och dallrande gråt.
Något det är, som lider.
Bååth har också skrivit några erotiska dikter, men knappast
av något större intresse. Någon lidelsefull erotiker är han icke.
I Ur portföljen har man skildringen av en förälskelse, som
börjar vackert med »Du är mig underbar, du min sjuttonåra
flicka» och som efter olika stadier slutar med besvikelse. De
djupast kända av dessa dikter äro V (När vid nattetid det sakta
i din hjärnas fibrer bränner), VI (Och hade jag kvar en gnista
av utsläckt barnatro) och VII (När uti kvav och nattlig stund).
En dylik förälskelse är det också, som han biktar för modern
i Hans saga hade skiftat. Men den bästa av dessa Bååths
dikter är Brist, där han klagar över att icke ha mött en verklig
kärlek. Det är en av hans mest äkta hjärteutgjutelser:
Och hade npn själ en ann, som vid den sig fäste,
Som kände dess krafter, de sämsta och de bäste —
En kvinnoande, en av de varma bara,
som känna så djupt, att ögonen skåda klara —•
Då skulle min kalla och strida sång måhända
varmare, mjukare toner i dagen sända.
Den egendomligaste gruppen av Bååths dikter är emellertid
landskapsbilderna, och framför allt de, som behandla skånska
motiv. Han har också skrivit dikter (Vid västerhavet), som
återgiva hans intryck från den bohuslänska skärgården, men
de vittna ej om samma förtrogenhet med landskapet; de sakna
den innerlighet i tonen och den säkerhet i uppfattningen, som
utmärka de skånska.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
