Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anne-Charlotte Leffler - Kvinnornas ställning före åttiotalet. — A. C. Lefflers ungdomsutveckling. — Temperament. — Äktenskap. — Dramatiskt författarskap. — Omedvetenhet om kärleken. — Inflytande från Strindberg. — Övergång till prosaberättelse. — Ur livet. — En bal i societeten. — Övriga berättelser i samlingen. — Andra samlingen Ur livet. — Aurora Bunge. — I krig med samhället. — Förhållande till den äldre kvinnosaksrörelsen. — Spår av ny uppfattning om kärlek och äktenskap. — Yttre ställning, utseende och personlighet. — Bekantskap med Sonja Kovalevsky. — Resor. — En sommarsaga. — Italiensk resa, nytt äktenskap, omslag i hennes diktning. — Kvinnlighet och erotik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i g 2
anne-charlotte leffler
sig insnärjd av det gamla samhällets fördomar. Hon var
nämligen kvinna.
Vi hava numera svårt att förstå, vad det kunde ligga för
nedtryckande däri. Men ännu i slutet av sextiotalet hade
kvinnorörelsen icke lyckats slopa många av de hinder, som ställde sig
i vägen för kvinnans rättighet att utveckla sig till en
självständig" personlighet. Det fanns ett ord, som man då mycket
brukade och som slagit ned mycken trängtan efter frigörelse. Det
var ordet »okvinnligt». Att en kvinna visade något större
intresse för bokliga studier eller i allmänhet för intellektuella
spörsmål, stämplade henne redan i de flestas ögon som en
abnormitet. Vilken strid hade ej Victoria Benedictsson att bestå i sin
strävan att bliva målarinna. Fadern stängde vägen för henne.
Sextiotalets kvinna kunde icke heller företaga sig något
självständigt arbete, om ej nöden direkt drev henne därtill; men
därmed hade hon också sjunkit ned i en föraktad och tjänande
ställning. Under inga omständigheter kunde hon få välja vilket arbete
som helst. Hon kunde bli lärarinna, men hon kunde ej sitta på
kontor, som Hilda i »Gusten får pastoratet» så gärna velat, i
stället för att under hela sitt liv mot en ringa penning brodera
på vitt. Som ogift var hon ett mycket osjälvständigt väsen,
som ständigt gick i sin mors ledband och hade att iakttaga en
massa mer eller mindre konventionella former. När hon ingick
äktenskap, frågades i allmänhet föga efter hennes tycke, utan
föräldrarna gåvo utslaget. Hon var för övrigt vanligen så
outvecklad, att hon sällan hade behov av att göra sin personlighet
gällande. Som husmor vann hon en självständig ställning i
hemmet, men hon skulle vara mannen underdånig, som det så vackert
hette. Hennes område var sängkammaren, barnkammaren och
köket, efter hennes meningar och åsikter frågade mannen föga.
Han levde i en annan intellektuell sfär än hon. Han övertog
hennes förmögenhet, om hon hade någon, och förslösade den,
om han så behagade. Det var mot allt detta innestängda och
förkrympta i äktenskapet, som Ibsens »Dukkehjem» var riktat.
Om kvinnan i äktenskapet vaknade till medvetande om, att hon
valt fel, att hon gift sig med en man, som hon avskydde för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
