Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Anne-Charlotte Leffler - Kvinnornas ställning före åttiotalet. — A. C. Lefflers ungdomsutveckling. — Temperament. — Äktenskap. — Dramatiskt författarskap. — Omedvetenhet om kärleken. — Inflytande från Strindberg. — Övergång till prosaberättelse. — Ur livet. — En bal i societeten. — Övriga berättelser i samlingen. — Andra samlingen Ur livet. — Aurora Bunge. — I krig med samhället. — Förhållande till den äldre kvinnosaksrörelsen. — Spår av ny uppfattning om kärlek och äktenskap. — Yttre ställning, utseende och personlighet. — Bekantskap med Sonja Kovalevsky. — Resor. — En sommarsaga. — Italiensk resa, nytt äktenskap, omslag i hennes diktning. — Kvinnlighet och erotik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i g 2 anne-charlotte leffler
i stället går hon hem till borgmästaren och ber att få stanna,
om hon ej genom sin brottslighet förverkat hans högaktning.
Det säges, att författarinnan först tänkt sig ett annat slut.
Elf-van skulle brutit sig ut ur det konventionella äktenskapet och
följt baronen, som vunnit hennes kärlek. Denna upplösning är
naturligtvis den enda möjliga efter dramats anläggning, men
Elfvans person skulle i denna situation varit lika omöjlig, som
hon nu är.
Djupast sett ligger felet i dessa dramer i själva verket däri,
att författarinnan är lika omedveten om kärleken som Elfvan
själv. Hon uppställer en konflikt mellan kärleken och vissa
andra makter, men kärleken är för henne ett tomt ord. Hennes
kvinnor förklara, att de älska, men de befria sig från denna
eljest rätt besvärliga passion med samma lätthet som man drar
av sig en handske.
Men häri ligger också dessa dramers intresse. De låta oss
kasta en djup blick in i författarinnans psykologi vid denna
tid, och vi kunna konstatera, att hon ännu efter åtta års
äktenskap verkar minst lika jungfrulig, som då hon stod brud.
Kanske finns där också ett annat drag, som man bör lägga
märke till såsom karaktäristiskt för situationen. Både Ester
och Elfvan äro icke okänsliga för den manliga hyllningen. De
låta gärna kurtisera sig av andra män, under det att de
förefalla likgiltiga för den utvalde.
Av dessa dramer mottogos endast »Skådespelerskan» med
bifall. De övriga vållade henne missräkningar. Likvisst var
hon alltjämt övertygad om, att dramat var hennes enda verk-
o
liga område. Ar 1879, då hon var orolig över om Elfvan skulle
komma att uppföras eller icke, skrev hon i ett brev: »Jag kan
icke dölja för mig, hur mycket jag än försöker att resonnera
sansat, att det här gäller helt enkelt liv eller död för mig, i
andlig bemärkelse naturligtvis. Ty har jag ingen framtid som
dramatisk författare, så har jag ingen framtid alls, mitt liv
kommer att förflyta gagnlöst utan att lämna några spår efter sig.»
Under tiden utkom emellertid »Röda rummet». Hon
skriver i ett brev, att hon läst den, »oaktat man sagt mig, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
