Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Ahlgren - Föräldrar och uppfostran. — Hon får ej bliva målarinna. — Giftermål. — Självmordsförsök. — Planer på författarskap. — Brevväxling med doktor Herslow. — Brevväxling och möte med Edvard Bäckström. — Bidrag till diverse tidskrifter. — Ställning vid det inbrytande åttiotalet. — Sjukdom. — Ernst Ahlgrens bidrag i Fyris. — Från Skåne. — Översikt av hennes författarskap. — Hennes personlighet och hennes diktning. — Pengar. — Fru Marianne. — Arten av hennes observation. — Hennes smärre berättelser. — Yttre ställning. — Inre kris. — Livsleda. — Förbrytarblod. — Ur mörkret. — Elsa Finne. — Slutet. — Romantiska anslag i hennes författarskap. — Jämförelse med fru Edgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 2 o
ernst ahlgren
skåpet blir orättvist i sådana medelklassäktenskap, där kvinnan
är för fin att arbeta, han är en slav. Jag har sett det långt
innan Strindberg började tala om det. Själva grundåskådningen
i boken sammanfaller således med min».
Det är denna uppfattning Ernst Ahlgren uttryckt i »Fru
Marianne». Huvudpersonen i denna roman är en ung bortskämd
och ganska söt familjeflicka, vilken som de flesta av tidens
familjeflickor icke lärt något och icke gör något, utan endast
mellan balerna och supéerna dåsar över en eller annan roman.
En vacker dag får hon ett friarebrev från en man av
allmogestånd, Börje Olsson. Personen är henne så gott som
obekant, men som det visar sig, att denne är en rik bonde,
som nyligen köpt en stor gård, anser familjen, att det är ett
anbud, som ej bör förkastas.
Börje inbjudes således att avlägga ett besök. Något djupare
intryck gör han knappast på Marianne. Nyfikenheten, begäret
att bli gift med en rik man, som älskar henne och som kan
tillfredsställa hennes lyxbegär, gör resten. Innan hon vet ordet
av, är hon förlovad och gift.
Någon större förändring i hennes liv gör icke denna
händelse. Hon fortsätter att sova långt in på dagen och drömma
över sina missromaner. Hushållet låter hon den gamla jungfrun
sköta ensam, och om förhållandena i övrigt, sin mans
sysselsättningar och intressen, bekymrar hon sig föga. Mitt i detta
enformiga liv uppdyker en gammal vän till Börje, Pål Sandell.
Som så ofta är det här motsatserna, som funnit varandra, ty
Pål är en helt annan natur än den energiske, målvetne Börje.
Naturlig son till en tvätterska har han studerat några år vid
universitetet, utan att taga examen, men genom ett rikt gifte
blivit oberoende och sedan levat för sina intellektuella och
estetiska intressen i utlandet. Börje ser upp till honom som
ett högre väsen. Denne vittbereste dilettant gör nu sitt inträde
på Tomtö. Fru Marianne fängslas först av hans spirituella
konversation. Så småningom uppstår ett slags förhällande
mellan dem, som kulminerar då han aftonen innan avresan bryter
ut i en förklaring och kysser henne :>bakom örat».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
