Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ernst Ahlgren - Föräldrar och uppfostran. — Hon får ej bliva målarinna. — Giftermål. — Självmordsförsök. — Planer på författarskap. — Brevväxling med doktor Herslow. — Brevväxling och möte med Edvard Bäckström. — Bidrag till diverse tidskrifter. — Ställning vid det inbrytande åttiotalet. — Sjukdom. — Ernst Ahlgrens bidrag i Fyris. — Från Skåne. — Översikt av hennes författarskap. — Hennes personlighet och hennes diktning. — Pengar. — Fru Marianne. — Arten av hennes observation. — Hennes smärre berättelser. — Yttre ställning. — Inre kris. — Livsleda. — Förbrytarblod. — Ur mörkret. — Elsa Finne. — Slutet. — Romantiska anslag i hennes författarskap. — Jämförelse med fru Edgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ernst ahlgren
2 2 1
denna geniala spejarblick i så hög grad som Ernst Ahlgren,
och av ovannämnda yttrande tycks det, som om hennes
konstnärliga sätt att koncipiera också erinrat om Turgenjevs.
Det är denna observationsförmåga, som ger relief ät hennes
småhistorier. I de äldsta av dessa — man finner ännu några
av dem i hennes första samling —- har hon ännu icke sitt
manér färdigt. I sådana historier som Fader och son eller En
musikafton härskar ännu något av den falska romantik, som
utmärkt hennes tidigaste försök. Men redan här finnas
utmärkta studier som Folkvännen, Sorg eller Giftermål på
besparing. Folkliv och småberättelser innehåller sedan ett helt
fång av hennes bästa historier.
Hennes styrka ligger framförallt i att framställa rent
folkliga karaktärer, och hon understryker ofta deras gedigna
enkelhet och naturlighet som motsats till överklassens narraktiga
förfining och ihålighet. De yppersta av hennes berättelser äro
just sådana, där hon tecknat sitt eget folk, dessa skånska
bönder, bland vilka hon uppväxt och vars tankar och
åskådningssätt hon så väl kände. Bakom den sträva ytan förstod hon
att upptäcka de djupt mänskliga dragen och de varma
känslorna. (Vid sotsängen.)
Ofta äro dessa berättelser kryddade av en drastisk humor,
och författarinnan går icke ur vägen för allmogens eget ej
alltid salongsmässiga uttryckssätt. Berättelsen Om en hökass,
en utmärkt studie över en bondfylla, väckte på sitt håll
besynnerligt nog ogillande. Mången gäng forma sig dessa
berättelser till riktiga små dramer, såsom den ypperliga
fattig-gårdsinteriören Mor Malenas höna. Mästerverket bland alla
dessa noveller är dock Kamrater, en genialt uppfattad skildring
av en skånsk-ryktare och den kärlek, varmed han omfattar sin
hund. Ryktaren Truls Jonasson skall få medalj efter
gudstjänsten inför högaltaret, ty han har under en eldsvåda räddat
gårdens kreatur, men han vägrar bestämt att gå in i kyrkan,
om ej hunden, hans trofasta medhjälpare, får följa med in för
att hedras. Mycket uppburen av samtiden var också den
vackra julberättelsen i Dickens’ stil Herr Tobiasson. En utmärkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
