Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det unga Sverige - I. Gustaf af Geijerstam - Debut. — Fattigt folk. — Erik Grane. — Pastor Hallin. — Fortsatta folklivsskildringar. — Nytt manér. — Medusas huvud. — Vilse i livet. — Senare författarskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254
det unga sverige 254
i dagsljuset och bli till handling, måste detta ske med andra
medel. Brottet hade en annan logik än den vanliga handlingen,
den föddes i själens djupaste schakt, där drifterna och tankarna
mötas, sammansnos och skjuta växt. Som han uppfattade brottet,
framgick det ur en strid mellan två viljor i människosjälen.
Brottet blev en förbannelse, som vilade över individen, en drift,
vilken för en tid kunde hållas nere men ej bekämpas i längden,
en fix idé, en sjukdom, som frätte omkring sig. Hade han
förut betonat det medvetna viljelivet, kom han nu att dröja vid
det okända, det undermedvetna, som plötsligen uppenbarar sig
i sin hemlighetsfulla fasa.
Under tiden började angreppen på naturalismens satiriska
och tendentiösa samhällsmålningar, och dessa angrepp voro icke
minst riktade mot Geijerstam, vars skildringar obestridligen ofta
voro allt för osovrade och kunde mynna ut i betydelselösa och
prosaiska detaljer. Det finnes många tecken, som tyda på,
att dessa angrepp träffat honom djupt. Han tyckes under
dessa år nästan hava tänkt på att övergiva författarbanan. Han
var en tid i början av nittiotalet anställd som ämbetsman vid
en teater, och han ägnade sig några år så gott som uteslutande
åt journalistiken och sociala undersökningar, vilka resulterade i
flera skrifter om arbetareförhållanden.
Ur denna kris utgick han delvis förändrad. Den forne
positivisten hade blivit en mystiker, optimisten hade förvandlats till
en pessimist. Han, som förut överallt funnit ett lagbundet
sammanhang och haft sin fröjd i att visa, hur trådarna löpte i väven,
tyckes nu endast hava öga för det dunkla och outredda i
tillvaron. »Vi veta intet, mörker omhöljer oss», sådan är nu hans
ständigt upprepade lära: och han ser nu sin uppgift just i att
avslöja dessa själens hemlighetsfulla djup. Hans berättelser få
oftast formen av beslöjade självbekännelser eller åtminstone intima
själshistorier. Den rikedom på detaljer, som varit utmärkande
för hans tidigare skildringar, finnes emellertid alltjämt kvar.
Det första arbete, i vilket denna uppfattning uppenbarar sig,
är Medusas huvud (1895), som väl innehåller icke så litet
självbiografiskt stoff och just skildrar den kris, han under dessa år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
