Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det unga Sverige - I. Gustaf af Geijerstam - Debut. — Fattigt folk. — Erik Grane. — Pastor Hallin. — Fortsatta folklivsskildringar. — Nytt manér. — Medusas huvud. — Vilse i livet. — Senare författarskap - II. Tor Hedberg - Temperament. — Högre uppgifter. — Johannes Karr. — Judas. — På Torpa gård. — Senare diktning. — Ett eldprov. — Noveller och dikter. — Dramatiskt författarskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
256
det unga sver[ge
nenten — den svenska, bourgeoisiens egen käre diktare. Varje
jul väntade den med glädje på boken av hans hand. Det finnes
väl i dessa romaner, Farliga makter, Karin Brandts dröm, Den
gamla herrgårdsallén och vad de alla heta, vissa bitar av god
och äkta själsmålning, men skildringen översmetas icke så sällan
av en sirapsartad sentimentalitet, och i brist på psykologi söker
han ge handlingen ett konstlat »dirrende» liv, som den icke äger.
Det har redan framhållits, att Geijerstam — särskilt före
krisen — var en typisk åttiotalist. Så mycket mer typisk, som
han i stort sett, trots mänga solida och sympatiska egenskaper,
var en andrahands-begåvning, och hans diktning just är byggd
på de tvänne konstitutiva elementen i svenskt åttiotal, nämligen
Ibsen och de stora ryssarna. Hans produktion under ungdomsåren
är helt fylld av Ibsens patos; något senare kommer ett starkt
inslag från de ryska författarna med deras pessimistiska världssyn
och förkärlek för dunkla och sammansatta psykologiska problem.
Men det bör dock icke glömmas, att inom ett område är
Geijerstam en självständig konstnär, nämligen
allmogeskildringens. Som tolkare av svenska bönders liv och psykologi har
Geijerstam sitt bestående värde. Hans kärva och tunga stil,
varma hjärta, säkra blick och humoristiska glimt komma här
till sin fulla rätt. Det är endast att beklaga, att han icke mer
målmedvetet ägnade sig åt denna gren av sitt författarskap.
II.
Det är ovan påpekat, att man inom naturalismen kan
urskilja tvänne riktningar, dels en rent skildrande, dels en riktning,
som upptog samhällsproblemen till diskussion och således blev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
