Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det unga Sverige - II. Tor Hedberg - Temperament. — Högre uppgifter. — Johannes Karr. — Judas. — På Torpa gård. — Senare diktning. — Ett eldprov. — Noveller och dikter. — Dramatiskt författarskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6 o det unga sverige
samlar han all den ömhet, han icke haft bruk för i livet; men
liksom han aldrig vann moderns kärlek, vinner han icke heller
sonens. Denne är en odåga, som förslösar hans pengar och
längtar efter hans död för arvets skull. Figurerna äro kanske
icke alltför intressanta, men de äro säkert utformade.
Bland Tor Hedbergs Skizzer och berättelser finnes en novell,
Långfredag, i vilken en febersjuk utbrister:
»Judas, sägar jag. Ni är Judas, jag är Judas, vi äro alla
Judas. Har ni aldrig älskat något, -—- över allt annat, med allt
det bästa av er själv, •— och har ni dock icke förrått det?
Jo, — ni har gjort det, — någon gång — i edra hemliga
tankar, i djupet av ert hjärta, — om ej i öppen dag. — Ni har
det, — och jag, — och alla! — Har ni aldrig givit en
Judas-kyss, — den svikna kärlekens Judaskyss? — Jo, den bränner
på edra läppar, — på edra som på mina! Och ändå har ni
fördömt och förbannat honom, — en tusenårig förbannelse, det
är ett brott, större än hans, ty han hade dock älskat en gång.
Man skall icke förbanna den som är olycklig, — man skall —
förlåta! — — — —»
Här har man i koncentrerad form den psykologiska
tankegången i Judas, en passionshistoria (1886), i vilken författaren
söker giva en ny tolkning av denne man, som förrådde sin
mästare genom kyssande. Något senare (1895) omarbetade
Hedberg ämnet till ett drama. Judas är en tungsint grubblare.
Han hör Johannes döparens kallande röst i öknen, den griper
honom, men han vill icke lyssna. Han vill leva i fred, han
vill ha ro, han hänger fast vid det jordiska. Striden mellan
dessa båda motsatser fyller hans liv. Men när han möter Jesus
i öknen, gripes han oemotståndligt av kärlek till honom. Han
sluter sig till honom, men denna kärlek känner han småningom
som en boja, och för att bliva fri förråder han mästaren. Han
hoppas, att om han dödar honom, skall han döda sin egen
oro, sitt grubbel, sitt lidande. Han hatar Jesus med hela
styrkan av en svartsjuk kärlek. Men i det ögonblick han
kysser Jesus, och denne ser på honom, milt, förlåtande, försiggår
den stora förvandlingen i hans själ. Kärleken till allt mänsk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
