Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det unga Sverige - IV. Georg Nordensvan - Tidigare berättelser. — I Harnesk. — Arten av hans författarskap. — Figge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det unga sverige
267
emellertid flera romaner och berättelsesamlingar, såsom I
harnesk (1882), Penseldrag, skizzer och studier (1883), Skuggspel
{1884), Figge (1885). Lek (1887), Silkeskaninen (1894) samt
dessutom ett par dramatiska arbeten, Barnet (1882) och den
ofta spelade Fästmanssoffan (1902). — Från och med nittiotalet
drog han sig mer tillbaka från skönlitteraturen och ägnade sig
huvudsakligen åt konsthistoriskt skriftställarskap, där han gjort
en betydande insats.
Som man ser av denna hastiga översikt, finnes det en oro
i Nordensvans väsen, en mångsidighet i hans begåvning, som
kastar honom från det ena området till det andra. Denna oro
ökas kanske i någon mån därav, att han — ett par år äldre
än de övriga författarna av denna krets — hänger starkare fast
vid det gamla. Hans första, ännu i mycket omogna skildringar:
»Framtidsmän», >T Kasern», »Skattsökarne» bära prägel av
sextiotalsromanens teknik och uppfattningssätt, och detta gäller i
viss mån även om I harnesk, hans första mera allvarliga arbete;
men här bryta också åttiotalets nya stämningar igenom. Det
finnes nog icke så få självbiografiska drag i denna roman både
i den utmärkta skildringen av barndomen och i teckningen av
hjältens karaktär. Denne är en orolig ande, som slites mellan
denna brytningstids idéer. Helge Rosenborg är till yrket
löjtnant, en älskvärd och begåvad ung man, men hans strävan
går ut på att bliva skald och säga samhället sanningen 1
ansiktet:
»Jag har visserligen ibland funderat på att slå larm i lägret,
ty, ser du, om jag släppte mig lös, så blev jag en vänsterman,
så mycket är säkert, fast du kanske inte tror det om hans
majestäts trogne tjänare, — och då skulle du se, huru yrvakna
fysionomier med nattmössor på skulle titta ut ur alla hål, och
hur man skulle svära över fridstöraren. Och när det var gjort,
skulle jag visst slänga larmtrumman i något dike och loma
av under djup anger över, att jag ställt till ett sadant uppträde,
när jag inte visste, varför jag störde det goda folket i dess söta
sömn. Och sedan skulle jag själv gå och lägga mig med
nattmössan ned över båda öronen. Jag tycker inte om strid, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
