Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det unga Sverige - IV. Georg Nordensvan - Tidigare berättelser. — I Harnesk. — Arten av hans författarskap. — Figge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
270
det unga sverige 270
Nordensvans mästerverk och mest populära novell är FiggeT,
en serie skildringar ur konstnärslivet i Stockholm och Paris.
Figge verkar som en glad färgfläck bland åttiotalets mörkare
toner. I sin impressionistiska och livfulla stil skildrar
Nordensvan just den stora brytningen, som, ungefär samtidigt med
naturalismens inträngande i litteraturen, försiggick i måleriet,
brytningen mellan Düsseldorfif och Paris, mellan friluftsmåleriets
friska färger och den gamla ateljékoloriten. Huvudintresset
knyter sig framför allt till framställningen av de olika
konstnärstyperna, av vilka den oförbrännelige Figge tar lejonparten. Han
är bohëmen, som aldrig tänker på yttre framgångar, som struntar
i publiken, som målar, »ty så roar mig att måla». Han talar
sin tokroliga artistjargon, faller i hänryckning över dagrars och
färgers spel och köper en tub kadmium för sin sista
middags-krischa. Och så en vacker dag har Figge slagit igenom och
är berömd. Den sorglösa stämningen i den unga svenska
artistkolonien i Paris på denna tid återspeglas utmärkt i det
bekanta yttrandet: »Pappa har ingenting, och jag har ingenting,
men det gör ingenting».
En helt annan konstnärstyp är Svante, utan större
begåvning, men strävsam och borgerligt aktpågivande på publikens
smak. Han får stora inkomster, medaljer och en hovcharge,
men känner sig slutligen sviken på livet och sig själv. Ämnet
och typerna erinra, dock i största allmänhet, om bröderna
Gon-courts roman »Manette Salomon».
Det fängslande i Nordensvans novell är just den omedelbara
friskhet och humor, varmed hela Figges så osammansatta och
dock så skiftande karaktär är given. Han lever i varje fiber,
man tycker, att rpan skakat hand med honom och skrattat åt
hans löjligheter och infall — och det är icke om så många av
åttiotalets typer man kan säga detsamma. Alltför ofta förefalla
de importerade från andra sidan Kölen, och sitt liv tillbringa
de icke så sällan i molnen.
1 »Figge» fortsattes 1887 med kapitlen Hur Figge kom he7>i och Figge var
kär en gång i samlingen Lek samt 1890 med novellen Hvad Figge blev. I
kalendern Nornan 1898 finnes ännu ett kapitel, Figges yngste bror.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
