Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det unga Sverige - V. Fru Malling - Debuten: Berta Funcke. — Polemik mot kvinnosakskvinnorna. — Alice Brandt. — Hennes senare författarskap. — En roman om förste konsuln m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 eet unga sverige
Stella Kleve skrev ytterligare i »Framåt» en novell,
»Pyrrhi ussegr ar», av ungefär samma innehåll som »Berta Funcke»,
vilken väckte en sådan storm av ovilja, att den lär ha bidragit
till att tidskriften icke blev långlivad.
Hon fortsatte detta avslöjande av kvinnornas sensualitet och
sitt fälttåg mot kvinnoemancipationen i Alice Brandt (1888).
Boken är väl knappast som helhet lyckad, men där finnes t. ex.
en konversation mellan några helt unga flickor i ensamheten,
om herrar och religion och sista förlovningen och kärlekens
renhet — allt lustigt och träffande återgivet. Stella Kleves
små fröknar, »lystna på äventyr och erotik som på sötsaker»,
prata gärna om det man icke talar om i salongerna. Över
huvud finnas här åtskilliga bidrag till den moderna kvinnans
psykologi. Men även denna hennes andra roman emottogs
mycket kallt av kritiken.
Om författarinnan fortsatt på denna väg, hade hon mognat
och utvecklats, och det är väl troligt, att hon slagit igenom och
dragit publiken med sig. Nu äro hennes böcker endast
tids-belysande små utkast till en ny kvinnopsykologi, men utan
större betydelse.
Stella Kleve tröttnade och var tyst under åtskilliga år. Hon
gifte sig och slog sig ned i Danmark. Stella Kleve blev fru
Malling. Men 1894 utkom i ståtlig utstyrsel anonymt en
historisk skildring En roman om förste konsuln. Denna bok väckte
icke ringa uppseende, och man gissade hit och dit, vem som
kunde vara författaren. Bland annat utpekades ett av den
sydsvenska universitetsstadens största snillen, då docent i historia
och känd som en stor Napoleonsbeundrare. Antagandet var
tämligen okritiskt. Det behövdes endast, att man öppnade
boken för att se, att den var skriven av en kvinna. Ty den
översvallande sentimentala kärlek, varmed den store krigaren och
statsmannen omfattar den unga adelsfröknen Edmée-Louise de
La Feuillade, erinrar allt för mycket om damromanernas
smäktande hjältar, som icke hava någon annan sysselsättning än att
älska. Det hade däremot Napoleon, vilken, om man undantager
hans ungdomssvärmeri för Joséphine, vanligen behandlade sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
