Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ola Hansson - III. Äktenskap och avflyttning till Tyskland. — Nya stämningar. — Nietzsche. — Ung Ofegs visor. — Rembrandt als Erzieher. — Övergång till katolicismen. — Naturalistiska berättelser. — Ola Hansson som kritiker. — Senare diktsamlingar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ola hansson 314
slutar med en vemodsfull erinran om hans ungdoms studentliv,
då en skara vitmössade ynglingar läto sångerna klinga ut i
vårens ljusa kvällar.
Om Ola Hansson under början av nittiotalet var trött på
demokratien och frisinnet och sedan övergick till katolicismen,
märks det åtminstone föga i dessa dikter. Tvärtom kan han
alltjämt drömma som i ungdomen om framtidens
lyckomöjligheter. Han ansluter sig alltjämt till det program han uttryckt
i ungdomsdikten Ett öppet ord:
»Att veta så innerligt fast och visst,
att lyckan slår ögonen upp till sist,
att andra skörda, där vi ha sått,
den livets lycka, som vi ej fått,
att inne i våndan slumrar ro, —
min enda, stora tro.»
Denna övertygelse antager t. o. m. i vissa av dessa dikter
som i grupperna Svartkonsten och Folkets visor en bestämd
socialistisk prägel.
Huvudintrycket av dessa häften är likväl, att Ola Hansson
bevarat sitt diktartemperament från ungdomstiden, fast åren
kanske lagt en viss sordin på tonen. Och det är ännu i den
skånska myllan, som hans dikt har sina starkaste rötter:
»Inunder pilehäcken,
min jordmö sitter kvar,
vid dammen, vid bäcken
som uti forna dar.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
