Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
verner von heidenstam 5 i
brev under titeln Från Col di Tenda till Blocksberg, 1889
romanen Endymion. Samma år utkom Renässans. Några ord
om en annalkande ny brytningstid inom litteraturen, och följande
året utgav han tillsammans med Oscar Levertin Pepitas bröllop,
en litteratur anmäl an, och slutligen 1892 Hans Alienus. Dessa
skrifter röra sig inom samma idékrets och bilda tillsammans den
första stora gruppen i Heidenstams diktning.
Resebreven intaga icke någon mera betydande plats i
Heidenstams produktion, men utmärka sig genom gott lynne, munter
iakttagelse och denna blick för det måleriska, som präglar varje
rad han skrivit. Ämnena äro omväxlande nog. Först
upplever man en jordbävning vid Rivieran, kommen som pä
beställning, ty författaren var just sysselsatt med utkastet till dikten
»Glada gudars hjälp» men befann sig i den dilemman, att han
icke riktigt visste, hur en jordbävning tog sig ut. Vilken
lyckopilt, han behöver en jordbävning, och gudarna infinna sig strax
med den i handen! Den värdefullaste delen av detta arbete
utgör utan tvivel skildringarna från Schweiz, vars småborgerliga
seder ofta på ett drastiskt och humoristiskt sätt framhävts.
Särskilt i kapitlet »En söndag i Appenzell» ger han en omväxlande
och livfull skildring av en vandring i Alperna. Dessutom
finner man partier av självbiografiskt intresse. Följande passus
utgör en kommentar tili Heidenstams njutningslära, som ger den
en mindre grell färg än den ägt i dikterna. »För mig är det
närvarande något heligt, som jag endast törs vidröra med mjuka
händer. Jag ångrar var gång jag med ett häftigt ord stört ett
glatt samkväm. Helt försjunka i stundens glädje kunna vi
nutidens unga ju visserligen aldrig. Vi speja i hemlighet efter en
stupstock att förlora huvudet på. Det förefaller dock ibland
nästan som om varje strävan, vilken förbittrar vårt ’i dag’ med
löften om "i morgon’, vore en människornas fiende, ty
morgondagen är en maskererad skälm. Jag lär mig att värdera allt
ljust och glatt.» På ett annat ställe skriver han om sin vistelse
på slottet Brunegg: »För att ’sätta färg’ i den vita riddarsalen
hade vi skaffat oss en stor kudde av körsbärsfärgad sammet med
guldtofsar och broderad med blomsterslingor. Med kudden till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
