- Project Runeberg -  Från Röda rummet till sekelskiftet / II /
95

(1918-1919) [MARC] Author: Johan Mortensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

AV DEN SVENSKA ROMANTIKENS STORA
skalder hade flera som Tegnér, Geijer och Atterbom
behärskat hela sin tids vetenskapliga bildning, och denna
kunskapernas och intressenas mångsidighet hade givit rikedom
och djup åt deras diktning och personligheter. Ännu Viktor
Rydberg tillhörde denna släkt av stpra humanister, vilka voro
förtrogna med allt det bästa, som de gamle tänkt och verkat.
Men under seklets gång dör denna intellektuella jätteras ut,
Strindberg var visserligen en vittfamnande och kunskapstörstande
ande men på samma gång okritisk, lättrogen och oskolad. Och
hans flesta samtida göra intryck av att endast hava läst några
få böcker, på vilka de trodde som på ett evangelium. De gingo
helt dogmatiskt upp i Spencer och evolutionsteorien. Den
praktiska reformivern gjorde lärdom nästan misstänkt och dödade
allt intresse för de historiska vetenskaperna. Mänsklighetens
forntid sjönk liksom samman till aska inför de strålande
framtidssynerna. I detta, som i så många andra avseenden, bröt
åttiotalet med förtidens traditioner.

Men med Oscar Levertin lever denna typ åter upp i vår
litteratur. Han sammansmälte åter vetenskapsmannen och
skalden i en högre enhet. Han förenade den lärdes kritiska
tillägnande med poetens lysande och tändande gnista.

Ju längre åren ledo, dess tydligare framträder hos Levertin
en allomfattande törst efter vetande. Han kunde gripas av
förtvivlan inför vissheten om de oändliga kunskapsområden,
dit hans ande aldrig skulle hinna intränga. Allt rastlösare
arbetade han för att icke låta livets korta minuter glida tomma
mellan händerna.

»Förbränning» är ett ord, som ofta kom Levertin på
läpparna. Han talar även om »självförbränningens sötma». Veten-

i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:15:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mjfrrtss/2/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free