Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I I o
OSCAR LEVERTIN
ingenting hellre önska än att alltjämt färdas i människovimlet,
fördjupa sig i alltet och njuta nuet. Han känner sig gammal
och dock, huru högt älskar han icke ungdomen och det ständigt
sig förnyande livet.
Hur gärna susade bland er,
I blad, min själ. Jag stilla ber
fromt kunna dyrka bara -—
ej störa, grumla, trampa ner,
men sång i sången vara.
Morolf, hans ljuse broder, är i allo hans motsats. Han är
helt ögonblickets barn, vars levnadsfilosofi lyder: Låt lampans
olja flöda . . . Grip stunden som sitt rov en hök. Tänk icke på
döden, när den kommer, är den oundviklig. Alla kvinnor äro
hans, och hans glada sånger äro i var mans mun, då däremot
Salomos blott äro bröd för visa och sorgsna sinnen. Det är en
motsats, som Levertin ofta framhållit mellan den mörke och den
ljuse, mellan grubblaren och ögonblicksbarnet, mellan Noureddin
och Aladdin.
Och så skiftas frågor och svar mellan dem båda. Av de
tvänne gestalterna är Salomo den djupast tecknade, fast det icke
lyckats Levertin att ge hans livs konflikt den äkta tragiska
storheten. Morolf skulle kunnat vara djärvare i sina repliker,
åskådligare, skimrat i fler färger. Det skulle passat till den
narrkåpa han bär. Det ligger nära till hands att giva honom
detta skaplynne. Sådan är hans karaktär i de germanska sagorna,
och på detta sätt skulle motsatsen mellan honom och den
tungsinte och vise Salomo framträtt skarpare, och dialogen blivit
livligare mellan dem båda. Men komiken ligger nu en gång
icke för Levertins lynne. Han är strängt patetisk, och hans
tankar stiga alltid rakt mot himmelen som röken från Abels offer.
Levertin har senare erkänt detta och antytt, att det hade
fordrats ett friskare lynne än hans för att utforma Morolf.
Denna Morolfs karaktär bidrager emellertid till att de
egentliga dialogerna knappast äro de mest lyckade dikterna i
samlingen. Dessutom rör sig icke Levertin i de kortare versrader,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
