Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 i o
selma lagerlöf
rien är icke väl slut, förrän hon börjar en ny. Det är en
uppfinningsrikedom, en fantasi, en ymnighet och ett ordflöde, som
än liknar en ystert sorlande bäck, än en jämnt flytande flod,
vilken breder ut sig majestätiskt mellan fruktbara stränder.
Hade han verkligen tänkt på, vad Etna var för ett berg?
Hade han besinnat, att det hade snö på hjässan, ekskog i
skägget, vinlöv kring midjan, och att det stod och trampade i
orangeskogar ända till knäna? Hade han reda på att kung
Artur satt där i en grotta? Månne han vågade komma till
Etna? Ty inne i berget funnos många bundna jättar och ett
svart slott, som vaktades av en hund med många huvuden.
Och något så lustigt som hennes historia om Diamante!
»Hon sade, att staden en gång legat nere på dalbottnen. Så
kom lavan och tittade eldröd över dalkanten. Vad, var den
yttersta dagen kommen? Staden tog i hast alla sina hus på
nacken, på huvudet och under armarna och sprang uppför Monte
Chiaro, som låg alldeles tillhands.
Uppåt berget i sicksack sprang staden. Då den var nog
långt uppe, kastade den ned en stadsport och en bit stadsmur.
Sedan sprang den runt om berget i spiral och kastade ned husen.
Fattigt folks hus fingo ramla ned, som de kunde och ville. Det
var ej tid med annat. Man kunde ej begära bättre än trängsel
och oreda och krokiga gator. Nej, det kunde man ej. Stora
gatan gick i spiral runt om berget, alldeles som staden sprungit,
och utmed den hade den slängt ned en kyrka här och ett palats
där. Men så mycken ordning hade det varit, att det bästa
kommit högst upp. Då staden kommit upp på bergstoppen, hade
den lagt ut ett torg, och där hade den satt ned rådhuset och
domkyrkan och gamla palazzo Geraci.»
Denna donna Elisa är nästan som en symbol av Selma
Lagerlöfs egen berättaregåva. Men det finnes också ögonblick,
då hennes sagor äro så högtidliga, så allvarliga, så fulla av
onämnbar vishet, att man hellre föreställer sig, att det är den
gamla Sibyllan, som berättar, hon, vilken levat sedan tidernas
gryning, hon, vilken lik en förvriden olivstam eller en väldig gudabild
den underbara natten mötte kejsar Augustus uppe på Kapitolium
och visade honom framtidens hemligheter i den öppnade skyn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
