Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 5 2
GUSTAF FRÖDING
Vi träda fram med något skygga fjät ’
ibland de dansande otaliga
och buga höviskt för Hans Majestät:
»vi äro komna att bli saliga
från ett bedrövligt gammalt småstadshörn
— det här är jag och detta Elsa Örn.»
Hur typisk är icke denna avslutning för Frödings förmåga
att glida från verklighetens värld över i fantasiens.
Liksom vi i »Balen» hava »Slutbalsepisoden» i ny form,
hör I bönhuset till samma grupp av motiv som Farväll i
första samlingen. Dikten, en av Frödings yppersta i sin art, vilar
på ungdomsminnen från Kristinehamnstiden, då Fröding ofta
fick följa fadern till läsarnas sammankomster. Det som
förlänar denna dikt, liksom Frödings liknande, dess
verkningsfullhet, är den geniala säkerhet, varmed karaktäristiken är
uppfattad och realistiskt återgiven. Redan från diktens första ord
står vinkelpredikanten med sin snörvlande stämma klar
framför oss:
O, dyre vänner, syndens lön är döden,
hans synd var stor och bön är starkt av nöden,
vår arme unge broder Andersson
har blivit världens barn och fallit från.
Höjdpunkten av hela detta realistiska berättelsesätt uppnår
Fröding i de båda dikterna Mordet i Vindfallsängen och I
Valet och kvalet samt i viss mån i »Skalden Wennerbom», fast i
denna senare dikt finnes ett starkare subjektivt lyriskt inslag.
Den första av dessa dikter utgör en slags parallell på vers till
Strindbergs och Geijerstams folklivsskildringar, den är präglad
av samma djärvt naturalistiska uppfattning. Dikten är ett helt
litet drama, framställt med nykter och kallblodig objektivitet,
och det finnes lika mycket innehåll i dess få strofer som i
mången kriminalroman på flera hundra sidor. Vilket ypperligt
porträtt har han icke givit av den rike »Bulten», där han
kommer till dansen med guldkedjan över den pösande magen,
kärvänligt nypande jäntorna i sidan, sökande efter en ny kvinna:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
