Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 5 2 GUSTAF FRÖDING
ansluta de till folkvisan. I »Guitarr och Dragharmonika» finnas
några av de tidigaste av dessa dikter såsom » Titania»,
»Sjöfaranden vid Milan*, »/ ungdomen» (de båda sista med tydlig
anslutning till Geijers diktning), vidare de båda utsökt vackra
En vintervisa och Ingalill med sitt folkviseackord. I »Nya
dikter» höra hit En litten låt om vårn, som är på värmländsk
dialekt, och Säf säf susa med något av det betagande vemod,
som Shakespeare lagt in i de små visor, vilka sjungas av den
vansinniga Ofelia eller den i dystra aningar försänkta Desdemona.
Men de dikter i denna samling, som framför allt beteckna
ett genombrott och ett nytt område för den Frödingska dikten,
äro »Bibliska fantasier». Det är i dessa, som hans patos
bryter helt igenom.
Idéen till dessa sånger har ban väl framför allt erhållit
genom ett flitigt bibelstudium — men kanske hade också Byrons
och Heines exempel i någon mån fört hans tanke in på denna
väg. Kanske var det framför allt den förres drama »Cain»,
vilket gjort ett djupt intryck på Fröding och vars bela
tankegång efterlämnat tydliga spår i hans diktning, som föresvävade
honom, när ban skrev dessa dikter.
Redan i »En hög visa» hade Fröding begagnat bibelstilen,
men den hade där endast använts som på lek och på ett
burleskt sätt blandats med barndomsminnena och de värmländska
elementen. »Bibliska fantasier» äro däremot målningar i
monumental stil, ehuru med kraftig realism.
I Mannen och kvinnan anslås en ton, som sedan
åter-ljuder i »Stänk och flikar». Strindbergs djupt pessimistiska
uppfattning av förhållandet mellan könen präglar denna det
första människoparets kärlekssaga. Det är den eviga striden
mellan könen, grälet, hatet, försoningen:
Adam sade till Eva:
»du leda, du lystna hynda,
jag gitter ej släpa och sträva
för dig, som lärde mig synda!
Förbannelsens frukt har du plockat
med dina förbannade händer,
22 — 191-to, J. Mortensen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
