Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 5 2
GUSTAF FRÖDING
stänker ibland som ett skrik.
— Här är det stilla,
här ligger vattnet
stilla i tigande vik.
Trötthetskänslan markeras ytterligare genom den omedelbara
upprepningen av samma motiv i den följande strofen:
Här är det ödsligt och stilla,
här är det långt från det verkligas strand.
Ett maktlöst tungsinne präglar sedan alla de följande
stroferna och återklingar ännu i slutackordet. Denna vemodsfyllda,
mystiska trötthetsstämning står också i djupaste samklang med
diktens bärande grundtanke om den eviga växlingens lag.
Liksom de mäktiga och högt begåvade atlantiderna en gång
försvunnit från jordens yta, så kommer också för de nu levande
släkterna och kanske för hela mänskligheten
världsundergångens dag:
En gång, ja en gång för oss ock
slocknandets kommande timme är satt.
En gång, ja en gång på oss ock
faller väl slummer och natt,
vagga väl vågor,
lyser väl solens
sken genom vågorna matt.
Den bärande tanken i dikten är således förintelseidén.
Varje samhälle, liksom varje individ, går nödvändigt sin
undergång till mötes. Det är första gången, som denna pessimism
i Frödings diktning fått ett så pregnant och storslaget uttryck
som i »Atlantis». Han höjer sig här, i motsats till vad Böök
anser, upp över sitt eget individuella jag och skådar ut över
hela mänsklighetens tragik.
Denna pessimism hade också behärskat sinnena under
åttiotalet. Jag behöver endast erinra om det intresse, som
Strindberg visade Hartmanns filosofi. Men under åttiotalet undan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
