Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4o0 erik axel karlfeldt
På många tecken märkes det väl, att man befinner sig
högt mot nord och att jorden är karg, men de korta
sommardagarnas långa, ljusa nätter hava något hetsigt sjudande
över sig, som nästan påminner om södern och som verkar
trolskt och förföriskt på sinnet. Den stora Pan lever
alltjämt i skogarnas djup. Det vilar något hedniskt över livssyn och
seder. Trots sin kärlek till kyrkklockorna, som dalkarlarna så
kraftigt lade i dagen på Gustav Vasas tid, tyckes kristendomen
knappast efterlämnat djupare spår; i varje fall ej utplånat äldre
bruk och föreställningssätt från hedenhös. Deras uppfattning
av kärleken går sina egna vägar. De trolova sig som
naturbarn en sommarnatt, kyrkans välsignelse inhämta de ofta först
efter barndopet.
Det är livet i dessa landamären, en av Sveriges äldsta
kulturbygder och ett av dess egendomligaste landskap, som på en gång
så lekfullt och så varmblodigt lever upp i Karlfeldts diktning.
Han är också själv en äkta son av denna bygd, och han
uppenbarar i sin diktning flera av sitt folks bästa egenskaper.
Kärv manlighet och öppenhet präglar hela hans väsen. Med
mycken kraft har han också inskärpt betydelsen av »en
tillbörlig vrede » :
Lägg tungt och fast din hand i bordet
och som ett lejon kungligt ryt,
och säg det rätta, vissa ordet
manbaftigt, utan flärd och skryt.
Han döljer icke, att han sätter mera värde på att ströva
kring i skog och mark än att dväljas på stadens gator och
gränder. All stadens stass och konventionalism, dess rang och
ävlan är honom av hjärtat förhatlig. Bland hans komparser
finnes också en viss sekreterare i Svenska Akademien, vars
sirliga låter han icke kan underlåta att skratta åt. Han är
en äkta vildmarkens son, som låter dagarna och årstiderna
rulla utan att betunga sig med onödigt grubbel, han känner
sig helt själv som samhörig med naturen:
Jag är en sjungandes röst på stora, tomma slätter,
där intet öra hör, där intet eko bor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
