Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4o0 ERIK AXEL KARLFELDT
Karlfeldts sång till Bellona verkar som en gammal pompös
väggbonad från sextonhundratalet. Och är det icke i stil med dessa
renässansskalder, när han sjunger om »Nordens Apoll» och
»Nordens Cupid» eller gycklande framställer Neptunus som en
gammal försupen skeppare? Det finnes något kraftigt och
blod-fullt över Karlfeldts dikter, som erinrar om barockens svällande
former och starka färger. Stjernhielm satte över sig själv det
vittnesbördet; vixit, dum vixit, laetus. Även Karlfeldt säger
i samma anda:
Hur var ditt liv? — Det var storm och nöd
och kamp i en enda veva;
det var gäckad längtan och fåfäng glöd
och små glimtar ur molnens reva.
Jag är så glad, att jag fått leva.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>