Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - § 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dagar nögda. Det war hennes käraste tidsfördrif,
at wid des strängar sjunga sin Frälsares låf och
med des ljud upmunlra dem, som henne hörde, til
sin Skapares ära. En näktergal, hwilken om
den tysta natten låfwar honom, som skurit des näf:
En lärka, som wid den liufliga wårens nalkande
swingar sig uti luften och med sit qwitter ärar
honom, som delat årsens tider, äro aldrig
behageligare, och förnöja aldrig deras sinnen, som dem
höra, högre, än Thecla, när hon rörde sina
strängar, och blandade deras klang med sin
nögda röst. När hon uphögde sin röst, uplyste hon
mångas hjertan med sig ifrån jorden, och då
hennes rörda sinne ofta sjelf gret i sin andagt, såg
hon andras tårar blandas med sina egna. Nu,
då mången skulle trodt, at des af sorger betyngde
hjerta knapt skulle kunna andas, och des swaga
tunga knapt frambära et enda ord, tog hon sin
luta i nögda händer. Hon stämde des strängar,
och slog dermed rena slag samt söng med en
munter röst följande stycke:
Et brusand’ haf, af qwal och plågor
Sig wisar för min skrämda syn:
I jämmer skumma sig des wågor,
At storm och moln gå up i skyn;
Men bak om stormen ses en strand,
Et paradis, et glädje-land,
Der moln och töcken aldels swinner,
Och dit det minsta qwal ej hinner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
