Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - § 48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
at hon måtte se honom i härligheten: och när
röken qwafde hennes tunga, skulle han sjelf
understödja henne med sin förbön. När hennes kropp
renades uti elden, såsom et silfwer uti dägelen,
ifrån sina smittor; skulle han i sit blod rena hjertat,
så at hon kunde utan fläck och smitto ställas fram
för hans ansigte. Hon bad med ifwer och
förtröstan. Alla Christna, som woro närwarande,
wille med sina suckar hjelpa henne uti striden, och
med dem äfwen följa henne uti glädjen, sedan
striden wore ändad. När hon förrättat sin andagt,
steg hon up utaf jorden, och gick med en munter
gång upföre bålet, och när hon stod in wid
sjelfwa lågan, begynte hon at sjunga med en hög och
tydelig röst:
Tack trofasta Gud!
Som hämtar Din brud
Ur träldomsens hus
Til frihetens salar,
Ur mörret til ljus.
Du tar mig ur sorg
Och åter hugswalar
I sällhetens borg.
Förnögd med Dit råd,
Jag wördar Dit båd:
Din kärliga hand
Jag följer, som leder
I glöd och i brand.
I brinnande glöd
Du för mig bereder
Hugswalelsens bröd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
