Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - § 70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
deras tålamod. Hon skattade dem lyckliga, som
tåleligen hade lidit, och önskade sig den saliga
förwandling, som med dem hade skedt.
Medan hon således betraktade deras arbete
och deras strid, föllo henne uppå tungan de
samma suckar, i hwilka David utgjutit sit sorgsna
hjerta. Hon samlade sina krafter, och at unna sig
någon hwila i detta arbete, wände hon sina ögon
emot himmelen, och öpnade sin tunga uti
följande ord:
Såsom Hinden, den man jagar,
Ropar efter källans flod,
Och när Solens glöd förswagar
Med sin brand des warma blod,
Hon då i den skuggan rastar,
Der hon ljuflig swalka tar;
Så min skrämda själ sig hastar
Til den brunn, som glädje har.
Öpna dig Du lifsens källa,
Öpna Dig med all Din tröst,
At de rika floder hälla
På et så försmäktadt bröst:
Själen snärd i dödsens plågor
Törstar efter lifsens Gud;
Läska då med nådens wågor
Tungan Din arma Brud.
Dyra ljus, hwars klara stråla
Wäcker frögd i slagna ben:
Skicka nid i afgrunds håla
Af Din klarhet något sken!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
