Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - § 70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dock, min själ! hwad är du klagar?
Wakna up mit döda hopp:
Efter mörkrets sorge-dagar,
Rinner glädjen åter opp.
Nögd jag wäntar til den tima,
Då jag mättas utaf frögd,
Och min Gud en nådes strima
Skickar från sin helga högd.
Då skal jag med nögder tunga,
Tacka den mig hjelpen sändt,
Och i sjelfwa stoftet sjunga
Den min suck i löje wändt.
Men min tro nu swiktar åter:
Ack! hur’ signar hoppet nid,
När min enda tröst mig låter
Utan tröst i denna strid.
Se hwad höga böljor brusa,
Kring min helt förskräkta tro:
Alla wredens stormar rusa,
Och ge själen ingen ro:
Lät de hårda stormar tiga,
Lät de floder tysta stå,
Och lät lugn ur stormen stiga,
Som mit hjerta fägna må.
Du min klippa mån ej swikta,
När som alt förändrar sig.
Lät man werldsens ondskas rikta
Sina skott och mord mot mig.
På min klippa står jag trygger,
Och åt ondskans ifwer ler:
Men om Du dit löfte rygger,
Faller jag i afgrund ner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
