Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - § 70 - § 71
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bedröfwelsewatten inskänkt. Smädarens tunga hade warit
et smärtande mord in i hans ben, och hon kunde
icke utan grämelse höra, huru en otrogen werld
försmådde hennes Frälsare: huru Nero, med en
förmäten tunga, bannat den Gud, som nu ej
längre tröstade hennes hjerta, hwilket tilförene
utan förskräckelse mött sjelfwa döden, och nu
smäktade uti tårar. Omkring honom hade på
alla sidor brusat et djup af ängslan, som ej allenast
mattade hans kropp, utan ock trängde hans
tröstlösa själ, och hon fruktade, at nu falla uti samma
afgrund af förtwiflan. Han hade, mot nödenes
brusande floder och mot förtwiflans häftiga ström,
fattat lifsens klippa uti trona, och denna klippan
war nu hennes enda tilflykt. Han hade stått och
fallit med ömse hopp och fruktan, och hennes
seger war ännu på et lika sätt twifwelaktig. Min
Fader, sade hon derwid, uti Dina Helgon känner
jag det ris, med hwilket Du mig slagit. Du
håller Din gamla wana, at tukta Dina barn; men
Du skal ej eller glömma, at hugswala dem åter.
Du trycker ännu utur mit bröst de samma suckar,
som Du tilförene trykt ur Davids hjerta, och Du
skal äfwen på sistone uptaga mig med äro, som
Du honom uptagit hafwer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
