Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - § 127
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hwilket andre ej gått, utan med hetaste tårar och
ömaste suckar. Hon gick in uti kretsen, och föll der
på sina knän, med ingen annan häpenhet och
rysning, än den, som altid föll öfwer henne, när hon
gick uti sin andakt fram, at sjelf et stoft, likwäl
med förtroende i bönen, tala med den Högsta bland
alla Konungar. Hon uplyfte sina händer mot
Himmelen, det hon trodde nu ske den sista gången
i werlden, och med hög röst, under starkaste
förwissning, förtrodde sin själ i Skaparens trofasta
händer. Alle, som fölgt henne på wägen, och
hört med hwad glädje hon gått dessa eftertänkeliga
steg, och hwilka nu tillika sågo, med hwad
frimodighet hon afbidade sina fiender, råkade deröfwer
i förundran. Den kärlek til lifwet, och den
fruktan för döden, som gör, at också den eländigaste
ser så ofta tilbaka til det förra, och arbetar, at
undfly den senare, är så djupt intryckt i wåra
hjärtan, at den ej kunde wara någon af dem
obekant. De undrade ofta på en Hjelte, som likwäl
under hopp om seger, och i den smickrande
inbillningen, at skära segerrika lagrar, wågade sit bröst
mot flera dödsens försåt, och tycktes förakta sit lif,
då han likwäl arbetade mäst på dess förswar.
Större förundran tycktes det förtjäna, at et så blödigt
kön, öfwerwunnit sin medfödda blödighet, och då
hon war utan hopp, at kunna frälsa sit lif, war
tillika utan bekymmer derom. En annan gaf ofta
med större twifwelrådighet, ifrån sig en ringa del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
