Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - § 163
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
anse det såsom en wälgärning, at de blefwo friade
från en död, til hwilken de aldrig gjort sig
brotsliga, och at dem skänktes en frihet, den de aldrig
förwerkat, och som blifwit dem frånröfwad.
Beredde at dö, hade de warit nögda, at genom en
salig död gå utur striden, och mottaga den länge
efterlängtade kronan. De hade länge försökt det,
at lefwa wore at lida, och det, som lades til
deras lif, skulle tillika läggas til deras lidande. Dock
såsom de öfwerlänmat sig uti sin barmhertiga
Skapares händer och helga behag, så woro de också
nögda med denna Hans skickelse. Af Hans
trofasta och wälmenande hand wille de taga sit lif, och
så många dagar, som de ännu lefwa skulle i
werlden, såsom en kär och dyrbar gåfwa med all
tacksäjelse. De uplyste sina hjärtan i en tacksam
wördnad för Honom, och innan de ännu gingo
af detta sit fängelse, föllo de på sina bara knä til
jordena, at med nögda läppar wälsigna Honom,
som med sin kärlek fölgt dem i denna
olycksalighetenes wåning, och med sin trofasta hand åter förde
dem därut. De tackade Honom, fom uthulpit
deras själ, såsom en fogel utu snaran, och de
brukade därwid dessa Davids ord:
Kommer ifrån Sions högder,
Och från Jacobs nögda tält:
Stämmer in med sång och frögder,
At det hörs kring luftens fält:
Höjer up en tacksam röst
Til Hans låf, som är wår tröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
