Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
antager karaktären af en symbol för hans oroliga vandringslif i
ungdomens dagar.
Bland andra dyrbarheter, som kofferten regulariter
inneslöt, var också en stamtafla öfver den Livijnska släkten, hvilken
Livijn själf låtit utarbeta.1 Clas Livijn var stolt öfver sina
förfäder. Han hade också rättighet att vara det, ty han
härstammade från en gammal och märklig släkt, som under loppet af
de båda föregående seklen skänkt fäderneslandet mången
duglig ämbetsman. Särskildt hade hans förfäder suttit som
präster i olika gäll af Östergötland och Norra Småland. Enligt
den stamtafla, som Arwidsson meddelar i sin lefnadsteckning
af Clas Livijn2 och hvilken säkerligen är densamma, som han
själf låtit upprätta, skulle familjen på mödernet härstamma från
Christer Johansson Wase, en farbroder till Gustaf Wasa.
Denna uppgift bestrides dock af författaren i Svenska ättartal.
Såsom ättens äldsta kände stamfader uppgifves i detta senare
arbete Jon Månsson, äfven kallad Stor-Jon på Liljestad, emedan
han förvaltade detta gods för hertig Johan af Östergötland.
Angående släktnamnets uppkomst berättar Arwidsson, troligen
följande en tradition inom familjen, att, då Jon Månsson sände
sin son Måns Jonsson till skolan, borde denna efter allmänt
bruk erhålla ett tillnamn. ”Enligt tidens sed biträdde rektor
med uppfinnandet af ett sådant. Efter åtskilliga rådplägningar
tillsporde han gossen, hvilka föremål han sett under sin
uppresa. Han nämnde, bl. a., en skogsdufva. inföll
rektor och bildade deraf namnet Livinus. Det var fordom
öfligt, att äfven ofrälse män antogo ett vapen det de begagnade
i sitt sigill. Ätten Livin valde härtill en blå dufva.”3
Denne Måns Jonsson Livinus eller Magnus Livin, den
förste bäraren af släktnamnet, var född år 1622 och dog som
1 H. II. 79 (17/3 1810) ber Livijn Hammarsköld att ur kofferten, som då
stod hos denne, uttaga och till honom återsända.bl. a. "en bundt papper,
innehållande handlingar rörande mina hederliga förfäder, hvaribland voro flera
kungahref och fullmakter”.
5 Se A r w i d s s o ii, Cl. Livijns Sami. skrifter, 1, s. III. Livijn ansåg sig
äfven stå i släktskapsförhållande till fältmarskalken Helmielt och lät 1842
upprätta ett genealogiskt utkast öfver denna sin härstamning. Se Bilaga I.
3 En af Livijns förfäder, Jonas Magni Livin (1663—1733)
kyrkoherde i Linderås 1694, skref som tes för magistergraden De Columba
under presidium af L. N o r r m a n n, Uppsala, 1686. Man skulle kunna tro,
att denna skrift innehölle en förklaring på släktnamnet, men så är ej
förhållandet. Den utgöres af en zoologisk beskrifning på skogsdufvan och dess
olika arter. Möjligen har emellertid den skämtsamme professorn funnit det
lämpligt, att en Livin skref över detta ämne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
