Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dotter till den lärde Linköpingslektorn Johan Törner. Denne
vistades flera år i Tyskland, hvarest han studerade vid olika
akademier. Därefter blef han rektor i naturkunnighet och
vältalighet i sin fädernestad Linköping. Att döma efter hans
gradualafhandlingar, som behandla fysiska, kemiska och
astronomiska frågor, hade han hufvudsakligen sysselsatt sig med
tidens älsklingsstudium, naturkunnighet, men han intresserade
sig i öfrigt för alla vetenskaper. Han blef 1771 kyrkoherde i
Skeda och dog först 1790. Clas Livijn hade säkerligen
personliga minnen af honom. Han skrifver 1812 till Leonard Rääf:
”Den Törner, som gjort samlingen af Svenska Folkets
vid-skeppelser, var min morfar, en besynnerlig Gubbe, som
sysselsatte sig med alt — jag har bland hans gamla luntor funnit
en vapenbok, fullskrifven med rättelser rörande famillernas
älsta sköldemärken. Visserligen har han gjort flera dylika
antekningar i andra ämnen, fast jag ej vet, hvart de tagit vägen.
Denna samling skänktes på min föreställning till Bibliotheket.
Om du låter afskrifva boken, så låt äfven noga aftekna de på
flera ställen förekommande besynnerlige puncterne. Detta var
en tachographisk chiffer, hvarmed han bråkade, och som han
nu nyttjade dels till mindre anständiga sakers tillkännagifvande,
dels till att utmerka hvem som... berättat det förekommande
skrocket. Claven har jag.”
Utom akademiska af handlingar utgaf Törner ”Utkast till
föreläsningar i naturkunnigheten” och ”Utkast till
föreläsningar i Cosmografien”. Om hans intresse för folktro vittna
de ”Underrättelser om svartkonstboken och runorna”, som
han 1789 utgaf i Uppsala.
Både på fädernet och mödernet härstammade således Clas
Livijn från gamla lärdomssläkter. Huru dessa
familjetradi-tioner verkade på honom själf redan i tidiga år, vittnar ett
uttalande i ett bref till vännen Lorenzo Hammarsköld från
1811. När han detta år fått sin första tryckta bok, Johan David
Lifbergs Lefverne, i handen och därvid greps af den
berusning, som väl de flesta författare vid detta högtidliga tillfälle
erfarit, skref han (H. II. 188):
”Svårligen kan jag beskrifva for dig mina känslor, då
jag för första gången fick se Lifberg; du vet, huru mycket
min högaktning, från spädaste åren inplantad genom den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
